Till minne av min mormor Gunvor (1933-2022) och morfar Stig (1934-2014)

Dessa rader är tillägnad alla de som kämpat och kämpar för freden, för frihet och för människovärdet. Raderna är en hyllning till alla som kämpar runt om i världen mot imperialism och aggression och solidaritet till de som dagligen riskerar livet. För den sorg många känner över krig och dess oskyldiga människooffer, ens familj och nära vänner. De är även tillägnad min mormor som gick bort strax före kriget i Ukraina började, hemma i sin säng omgiven av sin familj, en död som idag verkar för få förunnat.

Klockan var 09:06 på torsdagsmorgonen den 24 februari när jag väcktes av samtalet att Ryssland påbörjat invasionen mot Ukraina. Min första tanke var “jaha, vafan?”, det var svårt att inse vad det faktiskt innebar. Många hade nog förberett sig på att något skulle ske, Putin kunde inte backa efter att ha erkänt de två utbrytarstaterna som självständiga, krig var bara en tidsfråga. Ändå tror jag det var många i Sverige, och Europa, som ändå blev lite tagna på sängen när Ryssland invaderade Ukraina strax efter 05:30 medan många ännu sov. 

Europa har varit i fred sedan Jugoslavienkriget, med vissa undantag för konflikten i Donbass och Krim 2014 framåt. Min generation är uppväxt i fredstid och ingen svenskfödd har behövt uppleva krig mellan två moderna militära stater i Europa sedan 1945. De flesta svenskar har släkt som antingen levde eller flydde till Sverige under Andra Världskriget som än lever idag, än fler har släkt som växte upp under Kalla Krigets kyligaste år när kärnvapenkrig låg ständigt för dörren. Men vår generation har klarat oss från dessa oroligheter i Sverige och Europa, fram tills nu. 

Kriget i Ukraina är något helt annat än det vi sett de senaste 20-30 åren. Medan Jugoslavienkriget skedde i Europa så var det ett inbördeskrig, blodigt och hemskt absolut men utan hot om kärnvapen. De övriga konflikter som drabbat världen de senaste 20-30 åren har varit inbördeskrig eller amerikanska interventioner i Mellanöstern och Afrika där ingen aktör (utöver västvärlden) innehaft kärnvapen eller där det varit fråga om gerillakrigföring snarare än modern krigföring. Ryssland under fascist diktatorn Putin har hotat västvärlden med kärnvapen om man försöker stödja Ukraina, men istället för att rygga tillbaka och fega ur, som man gjort förr, har väst istället bröstat upp sig och inte tagit ett steg tillbaka. Kanske är detta rätt taktik eller kanske är detta en galen taktik, att trycka in Putin än mer in i ett hörn. Endast framtiden kan avgöra det.

Krig är en förskräcklig mänsklig aktion, vi må kanske inte vara den enda arten som driver krig, men vi är den enda som kan utplåna oss själva och allt levande på vår älskade planet. Det innebär ett ansvar som vi människor inte är kapabla av. 

Jag fick den stora äran att närvara vid 75 års minnesdagen av kärnvapen bombningen av Hiroshima i självaste Hiroshima. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma, alla minnestal, alla löften om fred och “aldrig igen” och alla bilder och kvarlevor av kärnvapnets destruktiva förmåga, på människor och naturen. För första gången kunde människan se hur total förstörelse av vår värld skulle se ut, har vi lärt oss av det är frågan?…

Vi måste ständigt kämpa för freden, för friheten och för människovärdet, från land till land och med alla medel möjliga. Att kriga för fred kan låta kontraproduktivt och motsägelsefullt och ja det kan det vara, men att försvara sig mot en imperialistisk och fascistisk aggregator är att kriga för fred. Europa bör därför fortsätta att stödja Ukraina militärt, ekonomiskt och politiskt. EU bör därför straffa de medlemsländer som bryter mot sina löften om att genomföra sanktioner mot Ryssland. Västvärlden bör ta detta krig som en lärdom, människor flyr krig och död i hela världen, vi måste därför visa solidaritet och empati med de som flyr från andra delar av världen och inte nu bara för Ukraina. Europa måste aktivt driva för fred i andra delar av världen, Israel-Palestina konflikten och det imperialistiska och fascistiska kriget mellan Turkiet och Rojava. Endast som en aktiv aktör i världspolitiken kan Europa driva för fred i världen, inte bara i Europa.

Jag är så tacksam över att min mormor slapp uppleva sina sista dagar med vetskapen att Europa låg i krig, att hon fick leva sina sista dagar med sina döttrar och kärlek från hela sin familj. När detta publiceras lär jag vara vid hennes begravning, tacksam för den tid jag fick med henne, kanske nynnandes på en hemmagjord versvariant av hennes favorittaube:

Då sprang jag ut på ängen, där mandelblom står
och ser jag den lilla Gunvor, till brunnen hon går.
Och då ropar hon till mig, hand i hand med Stig
Se här är den sköna sommaren som jag har lovat dig!

Erik Solfors