Dennys Bello: Hur tar man sig ur ett ekorrhjul?

hamsterhjul100dpi
Dennys Bello från SEK försöker se ett samhälle bortom tillväxt och konsumtionssnurror. Illustration Olov Redmalm. 

 

Jag tittar på SVT:s program Korrespondenterna i min Iphone 4S. Tänker om man kanske borde byta till en Iphone 5. Glömmer bort denna tanke och dras med in i ett reportage om konsumtion. En person i reportaget beskriver konsumtionsmänniskans öde. Man köper en bil, ett hus, en massa prylar och sedan är man fast. Efter detta måste man i all framtid arbeta för att betala allt.

 

Är detta något dåligt tänker jag? Finns det inte ett värde av att arbeta och att sträva efter något? Så länge man håller sig utanför lyxfällan. Så länge man inte jobbar övertid. Så länge man har tid för nära och kära. Men det finns ju de som säger att de inte har tid. De som köper en nyare bil. Som köper ett större hus. Nya kläder till en redan överfull garderob. Därför måste de jobba mer. Därför har de inte tid för familj, vänner och sina egna drömmar.

 

Så man skjuter upp det till framtiden. Det man hellre skulle vilja göra i livet får komma sen.  Överallt hör jag berättelserna om konsumtionssamhällets svarta hål: ekorrhjulet. Det vore inte konstigt om jag själv hamnar där i framtiden. Det är meningen att jag ska det. Jag har fostrats till att göra det. Det är mitt öde.

 

Sedan barnsben har jag fått lära mig att meningen med livet är att öka min konsumtion. Så jag har trott att vägen till självförverkligande går via att köpa nästa grej som ska göra mig lycklig. Det räcker inte med det jag redan har. Jag ska ha något som är nyare, större och bättre. Slänga det som funkar för att det blivit förlegat. Funktion är inte tillräckligt. Även om jag försöker stå emot så går det inte. Det är inte socialt acceptabelt. Det värsta som kan hända är att hamna efter.

 

Hela vårt samhälle bygger på att vi ska konsumera för att de ekonomiska hjulen ska fortsätta snurra. Vi vet alla om att detta urholkar jordens resurser, men vi fortsätter på som vanligt. Prylar ska göra dig lycklig enligt företagens reklam, ekonomisk tillväxt ska finansiera samhället enligt de folkvalda och allt är i sin ordning enligt media som ger dig shoppingtips.

 

Enligt en ekonomiprofessor i SVT:s reportage har vi aldrig haft en så hög privatkonsumtion som nu i USA, Europa, Japan och andra högutvecklade länder. Ett enda stort system av ekorrhjul. Ett samhälle där evig tillväxt är målet, trots att vi bor på en ändlig planet. Är det en bra grund att stå på? Och vad är det egentligen vi konsumenter söker i vår jakt efter alla dessa saker?

 

Utan att jag vetat om det har mina livsval styrts av konsumtionssamhällets kompass. Istället för att fråga mig själv hur jag ska leva ett lyckligt liv har jag undrat hur man kan bli rik på pengar. Istället för att undra vad som är viktigt för mig och vad jag vill göra med mitt liv har jag sett mitt liv som en karriärstege. I konsumtionssamhället är ekonomiskt oberoende det högsta målet. Men måste man vara ekonomiskt oberoende för att hoppa ut från ekorrhjulet och bli fri?

 

Dennys Bello
SEK, Socialdemokratiska Ekonomklubben

 

en kortare version av artikeln publicerades idag på Dagens ETC
Olov Redmalm är illustratör och serietecknare och hans arbete finns här
FacebookShare

One thought on “Dennys Bello: Hur tar man sig ur ett ekorrhjul?

  1. Varje människa är större än sin situation – vi måste kunna sörja det som gått förlorat. skrev potäten

    ON LABOR

    The biggest tragedy of the teen years? Sublime beings become workers.
    “To do what the boss orders you to do is slavery,to do so for money is prostitution.”
    The time has come to prepare the sacred cow of work for slaughter.
    Everything that requires effort and supports the market – shopping, cleaning, watching television – has become work, albeit invisible work.
    Slaves feel tired just thinking of all the work they’ve yet to do.
    Between wages and salaries flows a river of tears.
    Authentic humans feel degraded by those who preach the religion of work.
    The plague of work, the bulimia of work, the homicide of work – give work its proper attributes.
    The culture of productivism employes work for social discipline and control – in a word, domination.
    Look around you in the subway – you share the world with masses of domestic slaves on the way to, or recovering from, their latest paroxysm of work.
    Workers and consumers are the miserable servants of machines and their endless demands.
    The tragedy is that those who do work, work so much they are no longer human.
    Those who doesnt work lead tragic existences in the midst of the spektacle of plenty.
    Work is not the continuation of divine creation, rather a contest of life and death whereby work triumphs over wisdom, and vice versa.
    Production for the sake of production is as vapid as art for art’s sake.
    The system is bent on economizing time, but it’s afraid to give free time to people.
    The ethics of effort and competition are ultimately rewarded with the demolition of solidarity.
    The monetizing of all activity disguises work as leisure (and vice versa) and creates a society of impoverished servants, many of whom are still without work.
    “The Crisis of overproduction worsens as unemployment grow to staggering proportions (1/5th of the global population). If more people produced much less, the ecology of the planet would prosper.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *