Demonstration mot polisens registrering av romer på Mynttorget i Stockholm. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix.

Ofta talas om behandlingen av romer som ”Europas skam”. Det är förstås rimligt. Med jämna mellanrum rapporteras det om antiziganism i Ungern, Rumänien eller Frankrike. Men det finns en risk med att ständigt tala om antiziganismen som europeisk, för antiziganismen är också svensk.

Det här är en viktig distinktion. Om vi säger att antiziganismen är europeisk framstår den som svåråtkomlig. Sverige kan naturligtvis trycka på i EU. De svenska politikerna kan däremot inte hållas direkt ansvariga för det som sker i exempelvis Ungern. Men om antiziganismen är svensk kan vi kräva att svenska politiker ska bekämpa den med konkret politik här i Sverige.

2010 presenterades en statlig utredning om romers situation i Sverige, med Maria Leissner som ordförande. Av den framgår att romer är strukturellt diskriminerade, i utbildningsväsendet, på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden. Arbetslösheten bland romer i Sverige bedöms vara ungefär lika hög som i resten av Europa. Och vad gäller politiskt inflytande och representation menar rapporten att Sverige ligger efter många länder i exempelvis Östeuropa.

Det är alltså inte så att Sverige på något sätt utmärker sig som en förebild vad gäller att bekämpa antiziganism, om någon nu trodde det. Sett i ljuset av den statliga utredningen kommer knappast nyheten om Skånepolisens register som en blixt från klar himmel. Ändå uttalade sig Reinfeldt i Aftonbladet dagen efter DN:s avslöjande med orden: ”Jag blev lika förvånad som alla andra”. (Aftonbladet 24/9)

Det verkar nästan som om Reinfeldt inte har fått ta del av utredningen. Fast det har han. I samma artikel i Aftonbladet säger han: ”Det är viktigt att vi visar romerna att vi tar de här uppgifterna på allvar och markerar det inkluderande samhället. Sedan har vi naturligtvis andra insatser, bland annat har Maria Leissner lett utredningar som syftar till att förbättra situationen för romer i Sverige.”

Det är oklart vad Reinfeldt menar med den sista meningen. Menar han att den statliga utredningen är en statlig insats som förbättrar situationen för romer i Sverige? Reinfeldt måste ju veta att samhällsproblem inte kan tacklas med utredningar – utan med politik? Poängen med en utredning är snarare att förbereda underlag för politiska beslut.

Utredningen föreslår också en mängd åtgärder för att bekämpa antiziganism. Ett förslag är att regeringen ska inrätta en sanningskommission. Fast regeringen bestämde sig i stället för en vitbok. Ungefär som ännu en utredning.

Antiziganismen är svensk. Den är möjlig att motverka med svensk politik. Och vi som bor här borde kräva av våra politiker att de gör något åt den.

John Runeson,
Libertas