Alla val som har hållits i Sverige har någon gång kallats för ”det viktigaste valet hittills”. Årets kyrkoval är inget undantag. Jag skulle däremot vilja påstå att det finns goda skäl att utnämna det stundande valet till just det viktigaste valet hittills.

I årets kyrkoval ställer en rad olika nomineringsgrupper upp. Några som vi är vana vid att se på bordet med valsedlar, men också ett antal nya grupper. När Svenska kyrkans medlemmar nu avlägger sina röster är inte bara högerkonservativa och rasistiska grupper som Sverigedemokraterna ett alternativ. I år finns också möjligheten att avlägga en röst på det nynazistiska Alternativ för Sverige – en nomineringsgrupp med tydliga kopplingar till vitmakt-rörelsen.

Om nomineringsgrupper som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige skulle lyckas med sitt uppdrag om att samla kraft i Svenska kyrkans beslutande organ, så hade kyrkans verksamhet förändrats i grunden. Kyrkans stora internationella engagemang? Borta. Samkönade pars rätt att vigas i Svenska kyrkan? Glöm det. Kyrkans ambitiösa miljö- och klimatmål? Putsväck. Kvinnliga präster? Inte det heller.

Men det är inte bara de högerextrema krafterna som vill förändra hur kyrkans verksamhet ser ut idag. Nomineringsgruppen POSK, politiskt obundna i Svenska kyrkan, går mer eller mindre till val på att partipolitiska nomineringsgrupper som Socialdemokraterna inte ska ha möjlighet att ställa upp i kyrkovalet. I stället ska representanter till stiftsfullmäktige och kyrkomötet väljas av lokala representanter i församlingen.

Svenska kyrkan består av drygt 5,7 miljoner medlemmar. Av dem är det långt ifrån alla som har en regelbunden kontakt med kyrkan och dess verksamhet. Vissa deltar aktivt i gudstjänstarbete eller barn- och ungdomsverksamhet. Några vänder sig till kyrkan vid större livshändelser, och andra går till kyrkogården för att tända ljus vid nära och käras gravplatser. Vårt uppdrag som kyrkopolitiker är att företräda varenda medlem i Svenska kyrkan – inte bara de som har ett stort och regelbundet engagemang i verksamheten. Om kyrkovalet skulle göras om i grunden, i enlighet med det förslag som POSK förespråkar, skulle möjligheten till inflytande för alla de medlemmar som inte besöker sin församling regelbundet försämras avsevärt.

Samtidigt som vi socialdemokrater tar striden för en öppen folkkyrka som är tillgänglig för alla som behöver den, vill andra nomineringsgrupper vrida tillbaka klockan till en mer konservativ, isolerad och hierarkisk kyrka. Det är upp till oss att se till att så inte blir fallet.

Det är på riktigt nu. Om man som medlem i Svenska kyrkan tror på människovärdet, på idéen om en gränslös solidaritet och en kyrka med öppna dörrar, då är det dags att agera. Om några dagar kan det finnas nazister representerade i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Det bästa botemedlet är vårt röstkort.

Edvina Palmcrantz, styrelseledamot i Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK) och kandidat till kyrkomötet