Hur ska vi få igång bostadsbyggandet i Sverige? Vissa S-studenter menar att hyresregleringen behöver avskaffas, något som Henrik Forsberg, SHS, här kritiserar.
S-studenterna Emil Bustos och Elis Örjes går på SEK:s sida ”Vi har räknat på det här” till attack på hyresregleringen. Avskaffandet av bruksvärdessystemet är ett återkommande inlägg i diskussionen om hur vi ska öka bostadsbyggandet. Tesen går i sin korthet ut på att anledningen till bostadsbristen ligger i det faktum att den svenska hyresmarknaden är reglerad och därför saknas incitament till att bygga hyresrätter.
Jag är egentligen enig med Bustos och Örjes i grundtesen: hyresregleringen, som den är utformad, fungerar dåligt. Men problemet med den svenska hyresmarknaden är större än hyresregleringen och deras slutsats förenklar ett komplext problem.
Det finns fog i deras kritik av bruksvärdessystemet, men av en annan anledning en de som dem framför. Systemet har skapat incitament till de standardhöjande renoveringar som genomförs i hyresbestånden och som får som konsekvens att hyresgästerna måste flytta därifrån då de inte har råd att bo kvar efter renoveringen, vilket gör att de grupper som ska skyddas av systemet missgynnas.Men att marknadshyror skulle vara en quick-fix till problematiken på den svenska hyresmarknaden är fel slutsats att ta.
Byggbranschen i Sverige är mer eller mindre ett oligopol. Detta beror delvis på att det är svårt för nya/utländska aktörer att ta sig in på den svenska marknaden på grund av ett omfattande regelverk som dessutom skiljer sig åt i olika delar av landet. Konsekvensen blir att ett fåtal företag kan kontrollera byggnationen. Om man skulle avreglera marknaden, utan att ändra dessa regler, skulle oligopolet bestå med den skillnaden att vinsterna för fastighetsägare och byggbolag skulle öka då de fortsatt skulle hålla nere byggnationen för att maximera sina vinster.
Det är också osäkert om det skulle finnas en efterfrågan på hyresrätter med de högre marknadshyrorna. Höginkomstgrupper har en högre betalningsvilja för bostadsrätter än hyresrätter och det kommer att förstärkas om hyrorna blir högre för hyresrätter. Detta beror delvis på det låga ränteläget men framförallt på ränteavdraget och andra skattemässiga fördelar för de som bor i bostadsrätt. Detta pekar på att en slopad reglering inte skulle öka bostadsbyggandet.
Den enkla bild som målas upp av att hyresregleringar bara skyddar medelklassen i Stockholms innerstad behöver också problematiseras. Enligt en undersökning Hyresgästföreningen har gjort riskerar de som hamnar under normen för försörjningsstöd öka från 20 000 till 65 000 om hyresmarknaden avregleras. Dessa personer kan knappast räknas som välbeställda. Man skulle kunna argumentera för att detta är en kortsiktig effekt men att det på lång sikt kommer att leda till en nybyggnation som sänker hyran. Men på grund av det jag tagit upp ovan är det högst osäkert om det kommer ske. Resultatet blir istället en värdeöverföring från hyresgäster till fastighetsägare
Sammanfattningsvis kan man säga att problemen på den svenska bostadsmarknaden är mer komplexa än vad en slopad hyresreglering kan lösa. Bustos och Örjes har rätt i att den rådande bostadsbristen hämmar tillväxtregionerna men lösningen på det är inte att ge fastighetsägarna och byggbranschen ytterligare vinster. Om vi ska öka byggandet och se till att det finns boende för såväl studenter som undersköterskor som programmerare och arkitekter måste vi se över regelverk för byggnation och överklagandeprocesser såväl som priser och användande av mark. Det är där lösningen finns. Att rota i fickorna på undersköterskor och ensamma föräldrar ger inte vare sig Stockholm eller Göteborg fler bostäder.
Henrik Forsberg
SHS
