Daniel Johansson om liberalismens blinda fläck

Liberalismens blinda fläck

Liberalismens blinda fläck

När det gäller diskriminering på grund av kön, etnicitet och sexualitet är liberaler ofta angelägna om att vilja bryta förtryckande strukturer. Men där tar det stopp, trots att det finns åtminstone en struktur till som präglar vårt samhälle och som styr människors möjligheter i livet. Den strukturen heter klass. Daniel Johansson, idépolitiskt ansvarig i S-studenters förbundsstyrelse, skriver om liberalismens blinda fläck.

Begreppet ”den blinda fläcken” härstammar från biologin. Den blinda fläcken är den del av ögats näthinna som saknar synceller. Normalt kompenserar hjärnan för detta och ser till att vi inte går omkring med en svart punkt i vårt synfält. Det är förstås tacksamt och bra när det gäller synförmågan men inom politiken är omedvetenheten om en blind fläck direkt olämpligt.

Det finns en stor blind fläck inom liberalismen som bottnar i en oförmåga att se strukturer i samhället som påverkar människors livschanser och livsvillkor. Man kan undra varför liberaler uppmärksammar könsförtryck och rasism men inte det faktum att LO-arbetare får sämre vård vid hjärtinfarkt än högutbildade [1] eller att LO-arbetarnas barn riskerar att få hundratusentals kronor lägre ersättning om de råkar skadas i en trafikolycka [2]. Varför är det lätt att plocka fram statistiska uppgifter om ett visst förtryck men inte ett annat?

För mig som socialdemokrat är det självklart att inte ställa förtryck mot varandra. Det handlar om att se helheten och förstå att förtryckande mekanismer hänger ihop. Inte nog med att kvinnor förtrycks på grund av sitt kön – de är dessutom i högre grad utsatta för klassförtryck på grund av sin ställning på arbetsmarknaden. Samma dubbelförtryck gäller för människor med utländsk bakgrund. Varför ser inte liberalerna sambandet?

På grund av sin blinda fläck ökar den borgerliga regeringen nu samhällsklyftorna på snart sätt varenda upptänkligt sätt – mellan män och kvinnor, mellan hög- och lågavlönade, mellan landsändar, mellan hög- och lågutbildade, mellan unga och gamla. Samtidigt berömmer sig regeringen för den unika samhällsmodell som Sverige varit exempel för: ett sammanhållet land med små klyftor, en hög sysselsättning och en stabil social och ekonomisk trygghet för var och en.

Det är en fjäder i hatten för socialdemokratin att den svenska modellen står sig så stark att den inte fullständigt brakar samman trots den borgerliga misshandeln. Men det kommer den inte att klara hur länge som helst, och redan nu far människor av kött och blod, sådana som du och jag, illa. Är det verkligen nödvändigt? Är det verkligen rationellt?

Det kunde göras så mycket klokare. Det kunde göras så mycket jämlikare. Det borde göras så mycket mer socialdemokratiskt.

Daniel Johansson

Idépolitiskt ansvarig i S-studenters förbundsstyrelse

[1] Vård på (o)lika villkor – en kunskapsöversikt om sociala skillnader i svensk hälso- och sjukvård. Sveriges Kommuner och Landsting, 2009.

[2] Franceschi, Catherina. Ersättning för framtida inkomstbortfall vid personskador gällande barn och ungdomar. Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 2007.

Daniel Johansson
Idépolitiskt ansvarig i S-studenters förbundsstyrelse

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *