Foto: Stefan Ubbesen.

Kulturpolitikens status har sedan länge varit förbisedd i den nationella debatten. När Socialdemokraterna höll kongress i Göteborg fanns det ändå förhoppningar om att ny energi kunde skapas. Tyvärr var det en avslagen diskussion. Fritt inträde på statliga museer var det enda av värde som fick gehör. Samtidigt fanns det förslag om att förbättra kulturarbetares arbetsvillkor och om en maxtaxa i den kommunala kultur- och musikskolan. Motionerna var dock behandlade på en halvtimme och ämnet verkade inte locka särskilt mycket intresse.

Vänstern måste vakna upp och bli aktuella i ämnet. För tillfället är det Sverigedemokraterna som har taktpinnen i frågan, där de med sina idéer om att ta vara på fornlämningar och efterapa Ungerns nationalromantiska politik får genomslag i media. I Ungern har det t.ex. tillsatts en teaterchef med tvivelaktigt nationalistiska, de har även stiftat en medielag som manar medierna att sprida ”ungerska värderingar”. Likt migration får kulturpolitik nuförtiden endast medialt utrymme när SD kommer ett bisarrt förslag.

Kulturpolitiken måste återfå självförtroende och ta ansvar för den kulturella infrastrukturen likt kulturskola, bibliotek och museer. Konstnärlig verksamhet kan inte leva ensam på marknadens ekonomiska villkor. Det är dags att inse att vi måste skapa en levande och progressiv politik på det här området om vi ska kunna kämpa mot alla odemokratiska och rasistiska strömningar som råder i dagens samhälle.

Mattias V. Pettersson, Libertas