Ett knappt år efter det betydelsefulla klimattoppmötet i Paris så har klimatfrågan återigen hamnat på sin vanliga plats i debatten. Den rödgröna omställningspolitiken lyser tyvärr med sin frånvaro och politiska företrädare och makthavare ställs inte till svars för hur de uppsatta miljö- och klimatmålen ska nås. Det är uppenbart att klimatfrågan måste drivas än hårdare för att få sin rättmätiga plats på den politiska dagordningen. På senare tid har dock miljörörelsen blivit rejält stukad, framför allt efter regeringens och riksdagens passiva godkännande av Vattenfalls brunkolsförsäljning. Detta har allvarligt skadat tilltron till politiken och allt färre tror att de politiska partierna är förmögna till förändring. S-studenter har dock en möjlighet att blåsa nytt liv i miljörörelsen och den möjligheten stavas fossilfria universitet och högskolor.
En konkret och viktig klimatstrid sker just nu runt om på våra studieorter. Flera högskolor och universitet förvaltar idag kapital i fossilindustrin. Dessa institutioner har oftast ansvar att förvalta stiftelsepengar och/eller donerade medel i olika fonder som allt som oftast inkluderar kol-,olje- och gasbolag. Sammantaget har landets högskolor och universitet flera miljoner kronor placerade i bolag med direkt klimatskadlig verksamhet. Det är ett faktum att en stor andel av de fossila bränslen måste lämnas under jord för att världen ska nå klimatmålen som skrevs på i Paris. Det är därför avgörande att inte acceptera fortsatta investeringar i dessa bolag utan i stället att uppmuntra dessa institutioner att divestera sitt kapital ur fossilindustrin.
Denna kamp är i det närmaste en hjärtefråga för miljörörelsen och kampen för divesteringar har pågått länge. År 2011 startade den första divesteringskampanjen mot fossila bränslen på Swarthmore College i USA och sedan dess har både Chalmers Tekniska högskola och Stockholms Universitet beslutat att se över sin placeringspolicy och divestera från fossilenergibolag efter ihärdiga krav från studenterna. Dock har fler universitet och högskolor avböjt att söka efter fossilfria placeringsalternativ med argument att dessa inte skulle finnas, skulle skada den ekonomiska avkastningen, är oförenlig med stiftelselagen eller helt enkelt inte ingår i universitetens arbete.Dessa invändningar ter sig överkomliga då både Chalmers och Stockholms Universitet har åtagit sig att divestera vilket visar på att endast den politiska viljan saknas – vilket också S-studenter i allra högsta grad kan bidra med.
Det är därför dags för S-studenter att slå sig samman med studenternas och miljörörelsens mångåriga kamp och kräva fossilfria universitet och högskolor. Jag vill att samtliga S-studentklubbar tillsammans skriver ett utspel där vi kräver att våra universitet och högskolor ges i uppdrag att se över sin placeringspolicy i enlighet med hållbarhetsdirektivet i högskolelagen. Ett sådant utspel skulle inte bara visa att S-studenter existerar och verkar på flera universitet, högskolor och folkhögskolor runt om i landet utan också att miljöfrågan i högsta grad lever och att politiken kan – om vi vill – inbringa verklig förändring.
Jakob Sahlin
STEK
Bild: Ett bangladeshiskt landskap fyllt med sopor. Källa: boredpanda.com
