Hade det spelat någon roll som vann det amerikanska presidentvalet? Inom det socialdemokratiska partiet finns ett rungande stöd för Obama, men den hårda sanningen är att det egentligen inte hade spelat någon roll vem som vann. USA är en supermakt som befinner sig i fritt fall.
I en debattartikel från dagenssamhälle.se kan man läsa om att flera städer i dagens Kalifornien har gått i konkurs. Dessa städer är ungefär lika stora som Malmö och fler städer är på väg att hamna i samma sits. Oavsett om presidenten heter Mitt Romney eller Barack Obama kan de inte hindra den ekonomiska kris om USA har hamnat och förmodligen aldrig kommer att ta sig ur. Innan Ronald Reagan tillträdde som president existerade ingen statsskuld i USA. Den uppstod först när USA var tvunget att finansiera nyliberalismen och sina avregleringar med hjälp av lånade pengar. Denna sortens mentalitet finns också bland bankerna som lånade ut alltför mycket pengar till medborgare som inte var kreditvärdiga.
Man kan titta på Sovjetunionen. Michail Gorbatjov tillträdde som ledare 1985 och hans tankar om Glasnost och Perestrojka skulle leda Sovjetunionen in på rätt kurs. Resultatet blev att bristerna syntes ännu mer, men frågan är om det egentligen hade spelat någon vem som hade blivit ledare i Sovjetunionen? Landet var bankrutt och kan man inte betala ut löner till medborgarna är ett maktskifte alltid nära förestående. Är det omöjligt att en sådan situation skulle kunna uppstå i USA? Hur många arbetslösa krävs det innan ett land faller samman?
USA är, precis som Sovjet var, ett land som är oerhört splittrat inrikespolitiskt. Demokrater vs. republikaner, det vita Amerika vs. alla andra minoriteter, bakåtsträvande kristendom vs. Darwins evolutionsteorier. Vissa delar av USA är avsevärt mycket rikare än andra och i en tid av ekonomisk desperation är kan det bli lockande för många stater att lämna ett sjunkande skepp. Vi såg det hända i Sovjetunionen, vi ser det hända i EU just nu och i en inte alltför nära framtid kanske vi kommer att se det hända i USA oavsett vad namnet på deras president är.
Utrikespolitiskt är måhända USAs desperation ännu tydligare. Det diskuteras frekvent i media hur, när och om Iran ska anfallas. Det kommer aldrig att hända. Iran är alldeles för stort och för svårt för USA att erövra och besegra. Amerikanska trupper i både Afghanistan och Irak kommer att utsättas för fara och bensinpriserna världen över hade fördubblats eftersom Iran har kapaciteten att stänga Hormozsundet. Det hade västvärldens ekonomier aldrig klarat av.
En av världens mest kända freds-och konflikt forskare, Johan Galtung, förutsåg Sovjets fall redan 1980. Det var många som hånade honom för det, men det skulle visa sig att han rätt. Tidsmässigt antog han fel med endast ett par månader vilket måste anses vara imponerande nog. Galtung har ”förutspått” att USAs fall kommer inträffa runt 2020. Alla världens supermakter har ju bevisligen fallit, vad är det som säger att det inte är USAs tur?
Enligt Galtung är det just utrikespolitiken som kommer avgöra dess framtid och eftersom USA just nu försvagas och utmanas globalt av andra stater kommer detta göra intryck i inrikespolitiken. Vidare menar Galtung att USA alltmer har utvecklats till en tvåpartidiktatur där andra aktörer helt enkelt inte kan eller har råd att utmana de två största partierna på allvar. Demokraterna och republikanerna är två partier som åsiktsmässigt står väldigt nära varandra, men kampen om makten har lett till att USA rent politiskt hat blivit ett väldigt splittrat land. Om socialdemokrater på allvar ska kampanja för ett parti i USA borde det vara socialisterna eller något annat litet parti på vänsterkanten. Att stödja Obama leder bara till att man upprätthåller ett mal fungerande system där den med störst plånbok vinner.
Romney eller Obama? Egentligen spelade det ingen roll, för resultatet kommer att bli nästintill detsamma. En skuldsatt ekonomi, ökad politisk splittring och försvagad utrikespolitisk dominans. Vem kan då rädda superstatens kris? Frågan är om det inte redan är för sent.
