”Vi har idag en frånvaro av en kvalificerad skolpolitisk debatt, samtidigt som det finns ett behov av en djupgående diskussion om den svenska skolan. Jag tycker att socialdemokratin behöver formulera en vision om skolan, det upplever jag att ni inte har haft på länge.” På detta sätt avslutade Lisbeth Lundahl, professor i pedagogiskt arbete, sitt anförande vid Arbetarrörelsens forskarnätverk för några dagar sedan.

Lisbeth Lundahl har rätt. Vi behöver en socialdemokratisk färdriktning för skolan.

Behovet av att formulera denna färdriktning blir ännu mer tydligt för den som frågar sig vad det är för skolsystem som den borgerliga regeringen är i färd med att skapa: En skola som präglas av ett omfattande kontrollsystem. Lärarnas uppgift består alltmer av att fylla i och räkna kryss i så kallade mål- och resultatmatriser, medan eleverna ägnar sig åt att anpassa sig till det föreskrivna bedömningssystemet. De estetiska ämnena nedprioriteras, till förmån för det mer mätbara ämnet matematik. Skolan får allt starkare inslag av skiktning och konkurrensbeteenden.

Dessa förändringar sker i en tid när behovet av ökad likriktning av elevers kunskaper är minimalt, kreativitet avgörande och behovet av mellanmänskligt samarbete är större än någonsin. Kort sagt håller vi idag på att skapa en skola som är anpassad för ett samhälle som inte längre finns.

Vårt samhälle blir allt mer fragmenterat och globalt. Detta gör att skolan idag befinner sig på en helt annan spelplan än vad som var fallet för snart femtio år sedan då vår nuvarande utbildningsminister började skolan. Eleverna behöver idag kraftigare och modernare verktyg för att kunna orientera sig i sin omvärld.

Under senare år har vi lurat oss själva genom att tro att utantillkunskaper och förståelse utesluter varandra. Vad framtidens medborgare behöver är troligen en kombination av utantillkunskap och verktyg för att kunna lära sig nya saker. I en globaliserad och mer internationaliserad värld är det av stor vikt att språk- och kulturundervisningen stärks.

Eleverna som börjar skolan idag är formade av ett individualistiskt samhälle. Skolan måste därför i framtiden kunna möta varje elev som just en individ, utan att för den skull lämna individen ensam åt sin egen kunskapsutveckling, vilket allt för ofta verkar ha varit resultatet av individanpassad undervisning. Då skolsystemet utformas gäller det att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt och kunna se skolans möte med individen som en förutsättning för lärande på gruppnivå.

Skolan är ojämlik och ojämställd, vilket delvis är en följd av hur vårt samhälle ser ut. Det är dock möjligt att se till att skolan motverkar ojämlikhet och ojämställdhet i samhället, istället för att som idag upprätthålla och förstärka maktstrukturer. I förlängningen blir detta även en fråga om att se till att skolväsendet ses som en samhällelig institution och inte en privat angelägenhet som individen investerar i för att uppnå så kallad anställningsbarhet.

Vi måste gå från konsumtionssamhälle till kultursamhälle och från konkurrenssamhälle till samarbetssamhälle. Dagens konsumtions- och konkurrenssamhälle är ohållbart med tanke på det klimathot som vi står inför och de sociala samt ekonomiska konsekvenser som detta medför för mänskligheten. Det betyder inte att all ekonomisk konkurrens bör avskaffas och ersättas med regelrätt planekonomi. Däremot är samarbete en mycket bättre fundamental princip för vårt samhällsbygge än konkurrens. Övergången till ett kultur- och samarbetssamhälle måste återspeglas i det utbildningssystem som vi skapar. Detta innebär t.ex. ökad betoning på de estetiska ämnena och en översyn av de konkurrensmekanismer som idag påverkar hela skolväsendet på ett fundamentalt sätt.

Carl Lindén
Civilingenjörs- och lärarstudent
STEK – Socialdemokratiska teknologer