Tusentals patienter fick flyttas runt mellan olika sjukhus i Skåne 2008. Flera operationer sköts upp och patienter fick vänta. Vårdförbundet strejkade och arbetet låg nere på flera sjukhus i perioder.

Malmö är i starkt behov av en ny akutmottagning. Igår varslade Byggnads om strejk och byggnaden är en av de som man valt ut. Sydsvenska Dagbladet intervjuar Roland Ljungdell som är ordförande för Byggnads södra Skåne och frågan lyder föga förvånande:

Vill ni alltså orsaka så stora problem som möjligt?

– De orden använder jag inte. Men vi väljer ut objekt som skyndar på en lösning.

Min fråga blir istället: När ska facket inse att de måste syssla med opinionsbildning också? Tror man att det fackliga stödet i Sverige är så oantastligt att patienter med cancer gärna väntar en månad extra på en operation? Eller att barnfamiljen med en skriande unge gärna väntar ytterliggare fem timmar på att få komma till för att en yrkeskategori som man inte själv tillhör vill ha högre lön? För att facket är så populärt i Sverige?

De orden använder jag inte, men… Är ett arrogant -Ja- på frågan. Det hade varit bättre att säga -Ja, tyvärr… Men svaret på frågan som Sydsvenskan ställer borde vara: Vi är i en djup ekonomisk kris, det är oerhört viktigt att arbetsgivare förstår att sättet att lösa det här inte är att låta löntagarna stå för hela kostnaden. Om inte vi står upp för byggnadsarbetare (eller om det var Vårdförbundet, sjuksköterskorna), vem ska då göra det?

Eller: Vi står inför en dyr kris, det kommer att bli dyrt att ta oss ur den och då måste arbetsgivare förstå att vi löntagare inte tänker stå för hela kostnaden. Hur många byggarbetare eller sjuksköterskor eller ingenjörer deltog i spekulationer som blåste upp den här finansbubblan?

Får Roland Ljungdell en följdfråga om spekulationer kan han börja berätta hur mycket av tunga industriers vinst som inte kom från tillverkning utan från spekulation med vinsten. Även om facket fortfarande står starkt idag finns det inga garantier för att det ser ut så imorgon. Varje ny generation måste förstå varför arbetstagare ska ses som en förhandlingspart på arbetsmarknaden och det att man får det med modersmjölken i Sverige är en metafor. Det är föräldrar, släktingar, arbetskamrater och andra i omgivningen som förklarar och motiverar den fackliga kampen. Amning fyller andra viktiga funktioner, men ska stödet för facket bestå krävs det att dess företrädare inte beter sig som om deras rättigheter inte är ifrågasatta från något håll. Timbro lägger miljoner på att undergräva arbetstagares rättigheter. Och då bör man vara väldigt tydlig med orsakerna när man ber någon med en dödlig sjukdom stå tillbaka ett tag för lönebildningen.

Skrivet av Jesper Alex-Petersen, medlem i Libertas redaktion.