Serietecknaren Sara Hansson senaste album är inte bara snyggt och roligt. Det är väldigt folkbildande också. Libertas Madeleine Bengtsson har läst det. Bild: Sara Hansson

 
Hon går liksom från klarhet till klarhet, Sara Hansson. Från serieversionen av Carin Holmbergs Det kallas kärlek, vidare till den delvis självbiografiska Vi håller på med en viktig grej som hyllar tonårstjejen och de geniala enrutingarna i bland annat SSU:s tidning Frihet. I dagarna kom Torskarnas pride-parad ut (på Galago) och hon överträffar mina förväntningar med råge.

Här finns de bästa enrutingarna. Klassikern moderaternas första maj-tåg (“Say hey! Say ho! Say den gemensamma välfärden has got to go!”). Men också flera nya, långa serier. Det mjuka, naiva men ändå pricksäkra och realistiska tecknandet som blivit hennes signum är genomgående, förutom några avbrott med collage. Alltid roligt, alltid smart.

Brudar med magtröjor, chipspåsar och tofsar är ciceronerna som tar oss igenom dagsaktuella politiska frågor. Vad är problemet med surrogatmödraskap? Varför ska förbudet mot att köpa sex vara kvar? Varför är det bra att se sig själv som ett offer? Och varför lämnade egentligen den lilla sjöjungfrun Ariel havets botten?

Sara Hansson vågar sätta ner foten där andra velar. Relativister har inget här att hämta. Med sällsynt skärpa krossar hon argument för “sexarbete” och surrogatmödraskap, förklarar hur lönearbetet som system är ett tvång och demaskerar Arbetsförmedlingens retorik (“Välkommen till jobbcoachmässa (för ‘tvångsåtgärd’ har så negativ klang”).

Med det här albumet skriver Sara Hansson in sig i den feministiska seriekanonen tillsammans med många andra samtida grymma tecknare. Men det som gör henne och Torskarnas pride-parad unik är den genomgående marxistiska analysen. Såväl horstigma, kampen mot det “politiska våldet”, som läroplanens avsnitt om entreprenöriellt tänkande, kan förstås i termer av “… det som Marx kallade det stumma tvånget från de ekonomiska förhållandena”. Vill du ha en lättillgänglig introduktion i marxistiskt tänkande? Läs Sara Hansson.

Briljant, smart, lärorikt. Men – behöver jag verkligen läsa det här? Det är trevligt att spegla mig i liktänkande, att bli bekräftad i mina övertygelser. Någon som är för sexköp blir dock knappast omvänd av att bli dissad sida upp och sida ner. Missförstå mig rätt; jag kräver inte att Sara Hansson ska göra uppfostrande, förstående serier. Men jag hoppas att alla redan frälsta som läser hennes serier inte nöjer sig med att känna sig smarta. Utan också funderar kring hur vi kan – och agerar för att – förändra det här kapitalistiska samhället nån jävla gång.

Madeleine Bengtsson
Libertas