Brexit: Plötsligt blev vänstern EU-positiv

brexit-beckons-as-97-of-britons-think-david-cameron-cant-get-a-better-eu-deal1

 

Efter det chockerande beskedet från Storbritannien råder en sorg bland folket i allmänhet och den politiska vänstern i synnerhet. Vissa politiska företrädare har hävdat att ett rött och socialistiskt Europa nu är ännu längre bort. Som om EU någonsin varit ett rött projekt. De spontana tankarna verkar vara att vi härmed är på väg mot jordens undergång. “Nu är det kört med oss, nationalismen har segrat och tredje världskriget väntar runt hörnet”. Detta är en bild som alla stora svenska medier varit med och spridit bland folket. Är det verkligen så enkelt?

 

Fördelarna med att ändå ha ett europeiskt samarbete har lyfts av nästan alla i Sverige den sista tiden. Den debatt vi haft i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen tidigare har lyst med sin frånvaro i S. Vi ska komma ihåg att SSU så sent som 2015 på sin förbundskongress debatterade EU-medlemskapet. Det var ändå en betydande minoritet i förbundet som ville lämna unionen – då.

 

Vänstern har idag en rädsla för snabba förändringar och låter fascisterna äga frågan i detta läge. Låt oss konstatera fakta: det brittiska folkets majoritet vill lämna EU – ett krav som V och delar av S länge drivit. Ska vi då låta fascister och högerpopulister slå mynt av opinionen, eller ska vi själva ge oss in i den EU-kritiska debatten?

 

Unionen är en bromskloss för progressiv förändring i Europa. Den har påklätts diverse vackra ord som fredsprojekt och internationell solidaritet, men i praktiken har EU alltid varit ett sätt för marknadskrafterna att säkra sin vinst och bilda en motvikt mot arbetarrörelsens makt. Inte minst Laval-domen bekräftar detta. Det är också oerhört svårt att ta tillbaka privatiserad egendom. Det nyliberala vansinnet kan inte rullas tillbaka, den svenska regeringen kan inte socialisera järnvägen, Posten eller något annat. Detta för att EU prioriterar den fria marknaden framför enskilda regeringars rätt att sätta lagar.

 

Det är sant att de EU-motståndare som fått störst utrymme i den brittiska debatten bl.a. varit nationalistpartiet UKIP. Anledningar till att lämna unionen har varit flyktingmottagandet, som man velat minska och istället driva en utvidgad högerpolitik. Detta för att den brittiska högern fått sätta agendan för EU-motståndet samtidigt som vänstern varit alltför naiv i frågan. Det är just därför viktigt att vi faktiskt kommer med en hållbar problemformulering som står i kontrast till fascisthögern. Vi vill inte ha samma Europa som de, men vi vill inte heller ha EU:s  nyliberala Europa.

 

Kritiken mot EU har funnits i stora delar av vänstern under en lång tid. Vetskapen om att EU är ett odemokratiskt projekt som är till för marknaden och inte för människorna har verkat relativt tydlig. Men plötsligt när Storbritannien röstar om att lämna verkar alla vara överens om att EU faktiskt är ett demokratiskt fredsprojekt som dessutom står på arbetarnas sida. Detta just på grund av förvirringen som uppstått efter att motståndet till stor del kommit från högern. Det betyder inte att vänstern per automatik tar fascisternas sida genom att vara skeptiska mot EU. Vi ser tydligt hur EU inte bryr sig om att fördela flyktingmottagandet mellan medlemsländerna och rädda livet på människor. Istället väljer unionen att ge stora summor pengar till det odemokratiska Turkiet som systematiskt förtrycker folk. Man har också helt och hållet struntat i fascistledningarna i bl.a. Ungern och Polen, två medlemsländer.

 

Precis som många EU-kritiker i arbetarrörelsen tidigare hävdat säger också vi att det är ett nyliberalt projekt från början, inte ett vackert fredsprojekt. Därtill kan vi också lägga EU:s obehagliga migrationspolitik. Och vi kan säga detta idag, efter det brittiska ödesbeskedet. Till och med en dag som denna ska vi kunna kritisera unionen.

 

Vi vet inte om det var klokt av britterna att lämna, men folkomröstningen banar väg för ett solidariskt Europa, förutsatt att den breda vänstern vill debattera och lyfta EU:s grundläggande koncept – den fria marknaden.

 

Som alla vet så är det möjligt att förändra ett omöjligt läge. För några år sen var det otänkbart att ett så stort EU-land, som ändå ekonomiskt tjänar på unionen, skulle kunna lämna. Idag är det faktum. Detta har uppenbarligen extremhögern förstått. De har analyserat nuläget, pekat ut frågor som är viktiga för deras väljare och slagit mynt av det. Samtidigt har socialdemokratin stått för status quo och gett upp. Tänk om vi socialdemokrater förstår samma sak som högern. Tänk om vi förmådde förändra hegemonin, så att det vi tror är omöjligt idag är realitet om ett par år.

 

Selma Haskovic

Simon Andersson

 

Libertas

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *