Det kändes surrealistiskt att vakna upp till nyheten om att Brexit-sidan utsetts till segrare efter gårdagens omröstning. Ett fyrtiotreårigt medlemskap ifrågasattes av 52 % av av de röstande, och utträdet ur unionen är ett faktum. Efterkrigstidens Europa som blev den världsdel med fred och gemenskap som främsta slagord får nu bevittna ett av den Europeiska unionens ledande länder vända ryggen till det som skulle bli decennier av samarbete. Även om majoriteten av de brittiska väljarna ser ett utträde som den rätta vägen för den brittiska nationen, kommer konsekvenserna av utträdet på sikt försätta inte bara unionen utan även Storbritannien i turbulens.
Brexit eller bremain, att stanna eller att lämna EU, har varit en debatt som tagits inte bara i Storbritannien utan även i många andra medlemsländer sedan man efter ett inträde faktiskt insett vad ett medlemskap innebär. Det är ett faktum att EU-kommissionen tillsammans med parlamentet och ministerrådet har stort inflytande över medlemsländernas ekonomi och politik. Kärnan bakom brexit och bremain har varit just det. Naturligtvis är det för en nation rättfärdigat att ifrågasätta hur mycket inflytande EU bör ha. Dock är det inte obefogad makt som ges till unionen. I fördragen är det uttryckligen stadgat vilka befogenheter som får ges och inte. Att värna om medlemsstaternas nationella identitet och konstitutionella grundstrukturer är inskrivet i EU:s primära unionsrätt. Med det sagt innebär det att allt kan förhandlas genom dialog mellan EU och de olika medlemsländerna.
EU bygger på mantrat om att varor, tjänster och unionsmedborgare fritt ska kunna förflytta sig. Detta kommer dock inte villkorslöst. Idag har makten förskjutits från medborgarna till kapitalet. Det finns få regleringar som gynnar en jämlik arbetsmarknad där arbetstagare får större rättigheter utan det är snarare bankerna och storföretagen som skyddas av EU:s principer.
EU:s brister måste motarbetas och unionen utvecklas av aktiva medlemsländer som värnar om gemensamma lösningar, där jämlikhet och solidaritet frodas. Efter gårdagens omröstning vet vi även att ungdomarna har insett detta, att EU är ett verktyg för ökat samarbete och politisk sammanhållning. Det är ingen slump att Europa är den kontinent som har haft fred sedan andra världskriget. Freden har säkrats genom att länder i gemenskap inte tillåtit nationalismen att växa, och genom att inte låta länder stå ensamma mot resten av världen.
Efter omröstningen kommer det för Storbritanniens del bli brexit, men situationen löses inte av att medlemsstaterna låter högerextrema och nationalistiska värderingar få fäste. Med tanke på de globala utmaningarna Europa och resten av världen står inför är det av yttersta vikt att vi inser att dessa enbart går att lösa när länderna gemensamt sätter sig vid förhandlingsbordet och diskuterar. För globaliseringen stoppas inte av Boris Johnsons populism. Den tar inte hänsyn till nationella gränser. För att kunna skapa en mer jämlik värld kan vi inte isolera oss.
Vi måste vara med i de globala sammanhangen för att kunna förändra, inte stå utanför.
Asal Gohari
Libertas
Bildkälla: PhotoPin
