Bränn inte ned vårt kulturarv

 

I dag klockan 10 gör Kronofogden sitt andra försök att bränna Anita Gimvalls kåta. Anitas kåta har stått på samma plats i Västerbotten sedan slutet på 1800-talet då hennes morfars farbror byggde den. 2010 renoverade Anita kåtan – efter det har länsstyrelsen ansett att den är ett nybygge och att Anita därför måste riva kåtan. Anita har vägrat och därför skall den nu brännas.

 

Hade Anita haft en eller flera renar skulle det här inte vara ett problem. Men det har hon inte. Renskötare och medlemmar i samebyarna i stort får uppföra vilka ekonomiska byggnader de vill på marken. Men för samer som lever utanför samebyn är det svårt att bevara sitt materiella arv – i vissa fall kräver länsstyrelsen dem på arrende eftersom de har stugor/kåtor som står på kronans (statens) mark. Det kan ske även om stugorna byggdes när familjen hade renskötsel eller när det ingick i familjens så kallade ”lappskatteland”.

 

Historien börjar med att den svenska staten inte ansåg att Norrland var bebyggt. Det vill säga, samers nomadiska liv ansågs inte vara likvärdigt med att kultivera marken. Vilket innebar att samer aldrig kunde få äganderätten för marken på samma sätt som jordbrukarna i mellersta och södra Sverige. På så vis blev all samisk mark istället statens mark. Stugorna eller kåtorna på den mark där samerna har urminneshävd och där äganderätten borde vara enskild eller kollektivt samisk har staten varit så ”snäll” att den ger en nyttjanderätt – om man är med i samebyn. Är man däremot utanför samebyn kan staten kräva arrende och/eller bevisligen bränna upp ens arv.

 

Urfolkets rätt till mark, jakt, fiske och vatten är baserat på urminneshävd. Det är otroligt konstigt att det i Sverige är begränsat till ett yrke och medlemskap i en sameby. Statens politik skapar splittring i det samiska samhället, och en falsk bild av vad som är riktigt samiskt. Den här bilden förstärks av att endast vissa samer har rätt till nyttjanderätten: politiken skapar även stora skillnader för samer med ekonomiska medel och de utan. Kräver länsstyrelsen arrende för marken och man inte betalar har de idag möjlighet att bränna ens byggnader. Det innebär att det kan komma att bli en klassfråga vem som kan ha kvar kopplingar till sina förfäder.

 

Urfolksrätten kommer från folket – den skall vara universell för alla samer. Antalet samer som utövar sin kultur eller sin rätt kan inte låtas begränsas.

 

 

Daniel Holst

S-studenters urbefolkningspolitiska nätverk

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *