Bostadsmarknaden – den enes bröd den andres död

Bostadsmarknaden- den enes bröd är den andres död 

Från 1997 till 2017 ökade villapriserna i Sverige med 249 procent, och priset på bostadsrätter med 579 procent.

Svensk Fastighetsförmedling


Prisökningen på bostadsmarknaden betyder att en betydande andel av befolkningen, främst medelklassen har fått bo gratis i sina bostäder de senaste två decennierna på grund av värdeuppgången.


Medelklassen kan dock inte realistiskt sett fortsätta tro att de ska bo gratis i sina bostäder. Det är inte utan offer, när tillgångar ökar i värde snabbare än ekonomin växer så rånar man ekonomin på sikt. Den utvecklingen vi sett på bostadsmarknaden gör det svårare, om inte omöjligt, för personer utanför bostadsmarknaden att komma in och förstärker klasskillnader. Har du föräldrar som kan skriva på som borgenär? Har du en villa att ärva? Har du möjligtvis föräldrar som lagt undan alla barnbidrag i ett fondkonto så du har en kontantinsats fixad? Om inte, surt för dig!


I Stockholm krävs det nu en inkomst på ungefär 36 000 i månaden och en kontantinsats på cirka 400 000 kronor för att köpa en 1:a. Den decennium långa bostadskön är inte heller ett realistiskt alternativ för många. Kvar blir oseriösa och dyra andrahandskontrakt som omöjliggör sparande för unga och låginkomsttagare. 


Utvecklingen gör att det blir svårare att flytta till andra delar av landet och på så vis skapar det andra ekonomiska problem som strukturell arbetslöshet. Inte minst skapar det ett samhälle där det är viktigare vad du äger än vad du arbetar med. 


Det kan verkligen kännas befängt hur en sån sak som bostaden har blivit en klassfråga i Sverige på 2000-talet, men det är faktiskt så det börjar se ut. 

Så varför har det blivit såhär? 


Sverige ett väldigt starkt bostadsbyggande under socialdemokratins höjd men efter 90-talskrisen och 90-talsreformerna så har byggandet avtagit.


Marknaden har inte klarat av att bygga i tillräckligt hög utsträckning efter att staten trappade ned. I kombination med befolkningsökningen efter år 2000 så uppstår en naturlig brist på bostäder. Det är så illa att år 2018 har 212 av 290 kommuner brist på bostäder. 


Reformer som främst ränteavdraget men även andra avdrag som jobbskatteavdraget och ROT-avdraget eldar även på marknaden då de ger medelklassen mer köpkraft. För att toppa av allting har vi även extremt låga räntor och har till och med haft minusränta från riksbanken för att uppnå inflationsmålet på 2%. Detta slänger förstås ännu mer bensin på elden. 

Varför bygger man inte bara bort bostadsbristen då? 


Så problematiken som uppstår i det här fallet blir ju då att ju högre bostadspriserna blir desto viktigare blir det att upprätthålla priserna eftersom mycket pengar är på spel. Sverige har världens näst högst belånade privatekonomi efter Danmark, att bygga bort bostadsbristen helt riskerar därför hela medelklassen om deras lån består men deras tillgångar tappar allt värde. Det riskerar därför att bli en no-win situation och en ond spiral där ökad brist ger ökade priser och ökade incitament att behålla bristen. Det blir ett fall där du antingen behåller strukturen och cementerar klassamhället eller så bygger du bort bristen, spräcker bubblan och riskerar att krossa medelklassen. Hur gör man då?


Jag tror att den hållbara lösningen för bostadsbristen blir att öka det statliga byggandet i betydande takt så att bostädernas marknadsvärde minskar på sikt med inflationen + amorteringstakten tills dess att man kommit ned på en marknadsvärde som är rimligt och bostadsbristen minskat markant. Samt införa mer krav på att fler amorterar på sina bostäder. Sossarnas amorteringskrav var bra men inkluderar inte nog många och kan leda till en mindre dynamisk bostadsmarknad då folk vill behålla gamla bostäder för att slippa amorteringskravet på ny bostad.


Genom att bygga så att värdet minskat med cirka 4% per år utifrån en uppskattad inflation på 2% och en amorteringstakt på 2% borde bostadsägarna hinna öka sin ägarandel samtidigt som inflationen äter upp nog mycket av lånet att banken inte kommer och kräver dem på bostaden. Man bör även se över att minska eller avskaffa ränteavdraget. På så vis kan man dra ned priserna utan att medelklassen blir ruinerad.


För att citera Magdalena Andersson “ladorna är fulla”, den stora utmaningen för att lösa bostadsbristen kommer inte vara ekonomisk utan politisk. 


Vi bör därför verka för att S ska kampanja till 2022 för ett starkt återhämtningspaket efter pandemin som syftar till att skapa jobb och bygga bostäder och se till att de är prioriterat i eventuella framtida överenskommelser. Detta är viktigt inte minst om förslaget om marknadshyror genomförs. Rätt till bostad är en mänsklig rättighet vi måste börja agera politiskt i enlighet med det. 


Jesper Persson, S Norrbotten


Källor: 

https://www.svenskfast.se/guider/bostadspriser/

https://www.etc.se/opinion/sabuni-har-fel-om-bostaderna-aven-vi-vuxna-med-jobb-behover-rika-f oraldrar 

https://ekonomistas.se/2013/11/11/dags-att-tala-klarsprak-om-applen-och-bostader/ https://www.chalmers.se/sv/institutioner/ace/nyheter/Sidor/Varför-byggs-det-så-lite-och-så-dyrt.a spx 

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8908133&fileOId=8912252 http://lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:423240/FULLTEXT02.pdf 

https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/nyheter/212-av-290-kommuner har-fortfarande-brist-pa-bostader/ 

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *