Bosnien-Hercegovina är ett av Europas mest splittrade länder, ett land med en i praktiken svag demokrati, hög korruption men med en ambition att gå med i Nato och EU, man önskar närma sig väst och bli en del av Europa. Samtidigt har landet en kulturell, religiös, politisk och ekonomisk historia som har större koppling och association till det forna öst. Så är Bosnien-Hercegovina en del av Europa?
Vad är ‘Europa’?
Debatten om vad som tillhör Europa är lika gammal som Europa självt, från gamla greklands medelhavscentrering, kalla krigets kapitalistiska väst och kommunistiska öst, till EU idag och några av dess grannstater. Frågan är alltså ännu inte besvarad om vad som faktiskt är Europa och svaret kommer att fortsätta att förändras i och med nya geopolitiska, ekonomiska och sociala utvecklingar. Medan det troligt kommer anses självklart att väst- och centraleuropeiska stater så som Tyskland, Frankrike, Österrike, Tjeckien och BeNeLux-länderna (Belgien, Nederländerna, Luxemburg) ständigt kommer att uppfattas som Europa, och Iberien (Spanien och Portugal), Italien, de brittiska öarna och de nordiska länderna som tillhörande den Europeiska kulturella gemenskapen, så är detta inte lika garanterat för länderna öst om Berlin.
Det finns inga specifika kriterier för att vara en del av Europa men samtidigt finns det en kulturell uppfattning om vad som är ‘europeiskt’ och ‘Europa’. Således kan länderna i sydost- och östeuropa under vissa uppfattningar tillhöra Europa men i andra historiskt inte anses ha gjort det eller ännu ej göra det. Exempelvis kan vi ta Polen som under stor del av sin historia var en stormakt på den europeiska arenan fram tills 1700-talet då landet delades upp av starkare grannländer – Preussen, Österrikiska Kejsardömet och Tsarryssland – för att sedan inte återuppstå förrän efter första världskriget. Andra världskrigets slut skulle dock inte leda till den återkoppling till “Europa” som påbörjats under 20-talet utan slogs istället ned genom att man blev en satelitstat under Sovjetunionen och därmed tillhörde det kommunistiska öst och inte det geopolitska ‘Europa’ och väst. Under de följande 50 åren skulle alla länder tillhörande östblocket och dess allierade inte anses tillhöra Europa, och genom formationen av EEG, senare EU, formaliserades vad som “faktiskt” var Europa.
Kalla krigets slut öppnade återigen dörren för östeuropa att än en gång bli en del av den europeiska gemenskapen och kulturella familjen, där även Ryssland och de nya självständiga staterna skulle få en möjlighet att bli del av det europeiska huset. Natos expansionen i öst utvidgade ännu mer vad som var Europa, men där började även det nya Europas gränser att synas. Ukraina, Belarus, Ryssland och länderna i Kaukasus (Georgien, Azerbajdzjan, Armenien) hade i början ansetts som delar av den europeiska familjen efter murens fall. Detta skulle dock inte hålla länge. I och med de auktoritära utvecklingarna och konflikterna som återuppstod i dessa länder och Ukrainas fortsatta koppling till Ryssland gjorde dessa till yttre stater. Först under senare tid genom Ukrainas kamp för självständighet mot Ryssland har Ukraina återigen välkomnats in i Europa.
Bosnien-Hercegovina i Europa?
Tillhör då Bosnien-Hercegovina Europa? Geografiskt – självklart, ekonomiskt – absolut, politiskt – påväg, kulturellt – beror på. Religion har och fortsätter att spela en viktig roll i frågan om vad som är Europa, Turkiet har ständigt varit under diskussion huruvida de tillhör Europa. Både landets geografiska position som en bro mellan det kristna Europa och det muslimska mellanöstern. Samt dess tidigare roll som enda stora muslimska rike som upplevdes som ett hot mot det katolska Europa direkt och dess historia av ännu icke-erkända folkmord har orsakat tvivel och motstånd till att räkna Turkiet som en del av Europa. Den kulturella gemenskapen anses saknas och däri lyfts religion mycket som anledningen till varför.
Europa har kulturellt under lång tid ansetts sprunget ur kristendomen, redan under 1400-talets diskussion om ”Europa” och vad det var så ansågs Osmanska riket inte tillhöra det kulturella Europa eftersom islam inte ansågs vara en del av detta. Denna uppfattning har på senare tid utmanats i och med självständiga muslimska länder inom ”Europas gränser” men finns ännu kvar i den gemensamma kulturella uppfattningen av Europa.
Bosnien-Hercegovina är i en liknande situation som ett religiöst och etnsikt splittrat land mellan katoliker, ortodoxa kristna och muslimer. Om vi förhåller oss till denna kulturella gemenskap som ett kritierium för att tillhöra den europeiska familjen så är Bosnien-Hercegovina ett intressant fall eftersom landet har dessa tre olika huvudreligionerna.
Historiskt har Bosnien-Hercegovina tillhört det Osmanska riket och därmed varit frånkopplat från resterande Europa. Efter Osmanska rikets fall blev Bosnien-Hercegovina en del av kungariket Jugoslavien som sedan blev det Jugoslaviska Socialistiska Republiken under Tito, ett land som geopoltiskt tillhörde kommunistiska öst, och därmed återigen uteslutet från Europa. Under de senaste åren har dock landet blivit en alltmer självklar del av Europa men än finns det brister som gör att Bosnien-Hercegovina ännu inte till fullo kan anses tillhöra Europa. Medan dess ekonomiska system är kapitalistiskt och dess politiska system byggt på västerländsk liberal demokratisk tradition så har landet kulturella, etniska och religiösa splittringar, samt en osäker geopolitisk situation i Balkan med en separatistiskt agerande regering i Republika Srpska som önskar bli mer självständiga från Bosnien-Hercegovina och har en mer positiv inställning till Serbien och Ryssland.
Bosnien i Europa – en utveckling som tar sina närmande steg
Bosnien-Hercegovinia är i dagsläget inte ett kandidatland till EU men EU kommissionen har under oktober 2022 rekommenderat att man ska kategorisera Bosnien-Hercegovina som ett kandidatland. Detta efter att ha återupprättat förhandlingar med Georgien och citatet “We have recognised Georgia’s european perspective too, so the wind of change is once again blowing through Europe and we have to capture this momentum” (Ursula von der Leyen). Detta steget skulle vara ett avgörande steg för landets framtid och resterande Europas kollektiva uppfattning om vad som räknas till Europa, med både fler länder i Balkan och Kaukasus som kandidater för att få bli en del av den europeiska gemenskapen och familjen som jämlikar, och inte som bortglömda grannar.
Erik Solfors, Libertas redaktion
