Det offentliga rummet är långt ifrån neutralt. Olika uppfattningar råder om vad som ska vara tillåtet och inte. I många kommuner råder nolltolerans mot klotter. Ofta finns en dogmatisk uppfattning om att klotter och graffiti inte kan vara konst. Här finns en tydlig gräns för kulturen.

Medan klotter är onormalt så är andra företeelser, till exempel reklam, helt normalt. I en diktatur anses propaganda för den styrande eliten vara normalt, precis som reklamen är accepterad och självklar i vårt samhälle. Det har att göra med borgerlighetens hegemoniska makt. Klotter subventioneras inte av det allmänna, eftersom det anses sakna mening och knappast skapar vinst. Så, om klotter är värdelöst, vad är då konsumtionspropaganda?

Reklam skapas av kapitalstarka aktörer med privatintressen. De vill skapa maximal vinst och tillåts att använda våra gemensamma utrymmen för att göra detta. Reklamen fyller inget allmänintresse. Det handlar om att sälja ut våra allmänna platser alltför billigt. Vi får inget mervärde av reklam. Idag bidrar vi aktivt till ökade privatvinster, detta subventioneras av det allmänna.

Genom denna privata propaganda kan företagen befästa patriarkala normer. Reklambudskapet är så självsäkert och klart att det får oss att tappa självförtroende. Konsumtionshetsen skapar ökad press och större utslagning. De pressar oss att arbeta hårdare för att uppfylla konsumtionsidealen. Dessa ideal är i sin tur helt onödiga för ett välmående samhälle. Vi behöver knappast mer miljöförstörande konsumtion, utan en omställning. Patriarkala strukturer saknar också mening för oss socialister.

Det behöver inte vara så här. Där det idag finns kommersiell propaganda kan det i framtiden istället finnas konst, eller samhällsinformation. Oerhörda mängder plats är idag uppbundet i privatintressenas propaganda. Vi skulle kunna frigöra dessa ytor för något som gynnar oss alla. Ge istället konstutövare fritt spelrum på de platser där konsumtionshegemonin varit rådande.

Jag efterlyser en ökad debatt om vad vi fyller de offentliga utrymmena med i vårt parti. Vi måste fråga oss; är det verkligen rätt att vi slösar gator och torg på skräp som uppmanar till onödig konsumtion, dåligt självförtroende och befästa normer? Ett steg på vägen mot ett reklamfritt samhälle skulle kunna vara en reklamskatt, exempelvis. Motionsskrivare i alla partidistrikt, förena er!

Simon Andersson
Libertas