Boksläpp: Libertas antologi 12

Parlamentarismens olika nyckfullheter har kommit i centrum för mycket av det politiska samtalet sedan valet 2018. Men hur ska en rörelse förhålla sig till spelen i maktens korridorer, frågar sig skribenterna i Libertas tolfte antologi. Här är förordet av Håkan Bernhardsson, avgående redaktör

Här följer förordet till Libertas senaste antologi. Den finns att köpa i fysisk form här.

När Greta Thunberg för första gången satte sig utanför riksdagen med sin numera legendariska skylt ”Skolstrejk för klimatet” svarade den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali på Twitter att riksdagen minsann inte sammanträdde under den tiden, så att en skolstrejk därför var meningslös. I skrivande stund är inte ens Greta Thunbergs initiativ ett år gammalt, men har bokstavligt talat engagerat miljontals skolelever i alla världsdelar till politisk handling. I sammanhanget är riksdagens öppettider rätt obetydliga.

Parlamentarismen verkar fortfarande vara oumbärlig för att lösa intressekonflikter i samhällen på fredlig väg. Och jämfört med de flesta andra arenor där en makt ska tygla en annan så är parlamenten rätt odramatiska.

Bara arkitekturen i världens olika parlament säger ganska mycket om deras funktionssätt. Världens vanligaste parlamentariska arkitektur, och modellen vi använder i Sverige, är den halvcirkelformade som introducerades efter den franska revolutionen. Därifrån kommer begreppen ”vänster” och ”höger”, eftersom liberalerna satt på vänster sida när det begav sig. Halvcirkeln förenar parlamentarikerna i en och samma enhet och får dem bokstavligt talat att vända sig i samma riktning. 

I Storbritannien och flera gamla kolonier är parlamentet tvärtom indelat i två sidor, där ledamöterna tillåts sitta och skrika på varandra. I mitten ligger ett svärd som symboliserar att politik handlar om konflikt. Där skriver partierna knappast sina egna budgetmotioner, utan budgetarbetet handlar om att oppositionen ska tillåtas såga regeringens budgetpropositioner med retoriska grepp. Den svenska, lite mindre högljudda modellen är i jämförelse ganska mycket mer civiliserad. Riksdagens funktionssätt tonar tvärtom ned vad politik i slutändan handlar om – konflikt.

Frågan om konfliktens plats i politiken kommer återkomma genomgående i denna antologi. Hur ska den politiska konflikten kunna artikuleras när riksdagen kräver enighet för att driva igenom politik? Är det värt att driva igenom väldigt impopulära förslag som ett parti inte står för, för att kunna behålla makten att genomföra annan politik?

Valet 2018 och den efterföljande regeringsbildningen satte den parlamentariska processen i centrum för det politiska samtalet. Vem ska samarbeta med vem, och hur långt är de olika spelarna villiga att kompromissa, kom att bli de viktigaste frågorna på den politiska dagordningen. 

Även om några texter i antologin fokuserar på regeringsbildningen, så finns det ett lite mer tidlöst inslag i diskussionen. Valet mellan att genomföra eller avstå från smärtsamma kompromisser kommer vara lika närvarande i framtiden, och har historiskt sett varit en av de hetaste potatisarna inom den internationella socialdemokratin.

Allra sist vill jag också tacka årets redaktion: Anna, Sixten, Malva och John. Tack för året som gått, men också för arbetet med denna antologi, som i allra högsta grad är en gemensam laginsats.

Håkan Bernhardsson, Göteborg, juni 2019

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *