Populism har blivit en av vår tids stora politiska modeord, men trots det existerar det inte någon konsensus kring hur begreppet ska definieras eller förstås i en historisk kontext. Därav är det passande att en av vår tids stora ekonomhistoriker Berry Eichengreen gett sig på projektet att skriva boken The Populist Temptation som ger en översikt över populismens historia utifrån definitionen att det är en ideologi som ”smutskastar eliter, minoriteter samt utlänningar medans den idealiserar folket”. Boken är en given utgångspunkt för att få en överblick över vilka omständigheter som ger bördig mark åt populism i både samtiden och historiskt. Inte minst är dess avslutande diskussion om hur man från ett reformistiskt perspektiv kan tämja dess destruktiva krafter högst relevant för alla som vill avvärja det stundande hotet från populismen.
Eichengreen argumenterar i min mening övertygande för vilka materiella omständigheter som orsakar starka populistiska reaktioner genom att lyfta fram en rad historiska exempel. De återkommande problemen som identifieras orsaka populism är dels dysfunktionella skyddsnät och stagnerande levnadsstandard, tillsammans med mer naivistiska reaktioner såsom ökade etniska spänningar vid immigration, vilka kan resultera i val av populistiska ledare främst exemplifierat med Donald Trump.
Eichengreens tidigaste historiska exempel är från 1800-talets industrialiserande England, där han påvisar hur den hastiga omvandlingen med förskjutning från jordbruk, hemarbete och skråarbete till industriarbete, förstörde gamla strategier för försörjning, bygemenskaper och skyddsnät i med att den agrara befolkningen tvingades till städerna. Den snabba omvandlingen där allt fler arbetare hamnade i kläm födde en växande frustration, som skapade en tidig populistisk reaktion uttryckt i den luddiska rörelsen, vilka förstörde maskiner i ett desperat försök att bromsa den snabba omvandlingen och bevara jobb som hotades av automatisering. Eichengreen påvisar i detta exempel vad som måste beskrivas som en otvivelaktig positiv ekonomisk utveckling i BNP termer, men som samtidigt resulterade i ett stort antal ekonomiska förlorare som vände sig mot den dåvarande politiska ordningen i en populistisk reaktion, delvis eftersom det saknades sociala skyddsnät. En verklighetsbeskrivning som inte känns helt främmande för vår egen samtid.
Liknande reaktioner identifieras i det tidiga 1900-talets USA där ökande immigration, finanskris och en kraftig förmögenhetskoncentration i USA:s topp genererade en populistisk motreaktion, med val av populistiska kandidater från det dåvarande amerikanska peoples party vilken drev för politik mot invandring, för protektionism samt en skiftad monetär regim bort från guldmyntfoten (att dollarn var utbytbar mot en fast mängd guld). Detta i ambitionen att omstöpa det dåvarande USA vilken allt fler såg som ett samhälle för den lilla ekonomiska och politiska eliten, snarare än ett land för nybyggare. Denna rörelse blev mycket framgångsrik inte minst då de redan etablerade partierna Demokraterna och Republikanerna tog efter peoples parties förslag och genomförde ett stort antal av dem – ett inte helt okänt fenomen i vår egen politiska samtid. En intressant iakttagelse från Eichengreen är hur ny informationsteknologi i form av radion mycket likt dagens sociala medier blev ett effektivt medel för den populistiska rörelsen i USA genom hur den möjliggjorde för populistiska kandidaten att tala direkt med sina väljare utan att skeptiska journalister kom dem emellan. Detta exempel visar på hur både ojämlikhet och ny informationsteknologi verkar kunna hjälpa populistiska strömningarna både då och nu.
Ett annat relevant exempel i boken är den stora depressionen 1929 och den efterföljande lågkonjunkturen, vilket utgjorde ett annat ypperligt tillfälle för populistiska rörelser. Massarbetslöshet blev ett effektivt vapen populister och fascister kunde använda för att omvandla samhället men det blev lika mycket ett medel för vänsterreformister att ta tillfället i akt och genomföra systemskiften. I både Sverige och USA uppstod ambitiösa initiativ för att återuppbygga samhället till det stora flertalets fördel, utan att för den delen driva en aggressiv nationalistisk agenda. Detta påvisar att när vänstern skyddar flertalet från marknadskrafternas negativa inverkningar verkar populismen kunna avvärjas.
Även mer moderna fenomen som Brexit, Trump och populistiska rörelser i kontinentaleuropa diskuteras ingående, där Eichengreen försöker klargöra vilka krafter som stärker populismen mest så som bristande social rörlighet, ojämlikhet, arbetslöshet och invandring. Detta blir på många sätt en mindre strukturerad del där mycket komplexa förklaringar sammanvävs i slutsatsen att alla dessa faktorer spelar roll. Men det kanske viktigaste i denna del är den initierade debatten från Eichengreen om hur vi från våra historiska och samtida erfarenheter finner möjliga lösningar på hur vi bör strukturera våra samhällen för att bemöta populismen.
I min mening hamnar Eichengreen i slutsatsen att folk alltid gör uppror mot den etablerade ordningen när gamla institutioner som garanterat skydd från marknadskrafter har försvagats, mycket likt de idéer den socialistiska teoretikern Karl Polanyi framför i boken Den stora omvandlingen. Polanyi analyserade hur marknadssamhällets framväxt i sin tur orsakade starka motreaktioner som tyglar marknaden så att individen åter skyddas från de destruktiva marknadskrafterna som försöker göra människan till en vara precis som vilken annan, något den på riktigt aldrig kan bli, vilket tvingar fram en återreglering av marknaden.
Dessa nya regleringar/reformer som Eichengreen identifierar fokuserar på att ge arbetare som förlorat jobbet, som resultat av omvandling från dagens globalisering, nya förutsättningar till att återta en position på arbetsmarknaden samt ge grundläggande skydd från marknadskrafterna. De konkreta förslagen handlar främst om att ge tillgång till högkvalitativ utbildning, omskolning vid arbetslöshet – inte minst till arbeten inom bland annat vård och omsorg som kräver mänsklig empati vilka är svåra att ersätta med maskiner – samt subventionera anställningar för de som står allra längst från arbetsmarknaden. Eichengreen resonerar även kring hur EU och USA bör utvecklas i mer decentraliserad riktning för att inte åstadkomma allt för starka kulturella motsättningar mellan länder/delstater med allt för olika preferenser kring invandring, välfärd och skatter.
Eichengreen kommer inte direkt med några nya överraskande förslag utan snarare standardreformer för socialdemokrater, men i en situation när vänstern generellt saknar förtroende behövs det kanske upprepas att starka skyddsnät är en förutsättning för att undvika ett populistiskt maktövertagande. Det är trots allt intressant att så mycket samhällsvetenskaplig forskning leder fram till den basala slutsatsen att om inte samhället kan garantera ett någorlunda starkt socialt och ekonomiskt skydd blir lockelsen att vända sig till auktoritära ledare med enkla lösningar allt för starkt. Förhoppningsvis läser dagens vänsterrörelser denna bok och finner förnyat stöd för hur central välfärdsstaten varit och kan vara för att förhindra populismens framfart.
Anton Svensson, MSSK
