I ett Twitter-utspel den 23:e augusti skrev Grön ungdoms förbundsordförande Mårten Roslund att marknadsekonomin i sin grund är grön. I den följande tråden fortsatte Roslund att argumentera för att avregleringar och marknadskonkurrens är grunden för ett miljömässigt hållbart samhälle.

Denna retorik är ytterst märklig. Den marknad som idag får härja fritt över vår värld är en av de stora anledningar till varför vattennivåerna stiger, natur förorenas, temperaturen ändras och resurserna tar slut. Den avreglerade marknaden tenderar att skapa oljeföretag som spiller miljontals ton olja i våra vatten, fiskeföretag som trålar sönder fiskkulturen och industrikomplex som flåsar ut koldioxid. För att sedan lämpa över kostnader och konsekvenser på det offentliga och civilbefolkning. Kritiken mot marknadens resursfrosseri är grunden för den miljörörelse som Miljöpartiet representerar. Att Roslund visar en närmast religiös hängivelse till marknaden är därför minst sagt underligt och motsägelsefullt.

Ekologisk hållbarhet är meningslös utan social hållbarhet. Vi som S-studenter har svårt att se framför oss hur ett klassamhälle med fullt utvecklad världskapitalism ska säkra oss en fortsättningsvis beboelig planet. Vi väljer miljöfarliga alternativ eftersom vi kan; eftersom det allt som oftast är det kortsiktigt billigaste alternativet. Vem som får vara med och rädda planeten blir med en marknadsliberal lösning således en klassfråga.

Marknadsfundamentalism är ledord som redan finns inom CUF, LUF och MUF. Om Grön Ungdom anser att marknaden är tillräcklig för att rädda vår planet – varför finns de då?

Klara larsson

Sebastian Nilsson Qvist

Libertas Redaktion