Denna slutsats är förhastad och kan leda till att en även fortsättningsvis odemokratisk regim legitimeras.
Visst är det positivt att möjligheten till ett demokratiskt fyllnadsval har uppstått, men låt oss se bortom krutröken och titta på fakta istället. Valet handlar om 48 platser av 1,158 platser i parlamentets över- och underhus. Dessa 48 platser kommer inte ha en avgörande effekt på landets utveckling. Att detta val skulle användas som skäl till att helt ändra vår inställning till landets regim kan endast tolkas som naiv optimism.
Burmas konstitution är de facto skräddarsydd för att garantera generalernas fortsatta maktinnehav. Den innebär att 25 % av platserna i parlamentet, liksom nyckelposter som president och överbefälhavaren, är reserverade till förmån för sittande regim. Generalerna har dessutom försäkrat sig om att de när som helst kan utlysa undantagstillstånd och att inga ändringar i konstitutionen är möjliga utan deras godkännande. Konstitutionen måste ändras i grunden innan vi kan tala om någon sann demokratiprocess.
Vi bör bejaka utvecklingen i Burma. De positiva förändringar som skett det senaste året i Burma är i många hänseenden ett resultat av omvärldens sanktioner emot landet. Sanktioner fungerar både som piska och morot genom att vi i omvärlden sätter upp tydliga kriterier och mål för när sanktionerna ska lättas. Än är dessa kriterier långt ifrån uppfyllda.
