Libertas Klara Larsson går i stark polemik mot ett vad hon betraktar som allt för fegt beslut under S-studenters kongress i Karlstad.

Kongressbyrån har slagit igen och alla har åkt hem. För verksamhetsåret 2015/2016 har besluten fattats och mattorna rullats ut för vilken väg vi vill gå, vi studerande demokratiska socialister. Som startskott på detta skrevs som vanligt ett uttalande, som beslutades av kongressen den sista dagen. Den lättaste programpunkten, kan tyckas. Men icke.

Överlag hölls debatter med relativt acceptabel respekt för andras åsikter. Härskartekniker har, trots viss förekomst, sett bättre dagar än 10-12 juni i Karlstad. Det största slaget gällde huruvida ett nämnande av motionen “Avskaffa äktenskapet” skulle tas med i redaktionsutskottets dokument, vilket sedermera skickas ut. Uttalandet skulle publiceras på S-studenters hemsida och blir det första och största media hörde om vår kongress.

Dagen innan hade preliminära beslut om vad som skulle vara med i uttalandet tagits. Ett av dem var att några rader om kongressens beslut om att väcka idédebatt om äktenskapet som potentiellt misogynt och gammaldags juridiskt avtal skulle tas med. I motionen motiveras ett avskaffande med att giftermål kan vara fängslande för kvinnor på både sociala och ekonomiska plan. En viktig feministisk reform som i ett uttalande som skulle kunna väcka mycket uppmärksamhet medialt. En uppmärksamhet en progressiv kraft på 1200 pers kan behöva.

Men, vi valde bort medial uppmärksamhet för att skriva att vi nu också (uppskattningsvis sjuttionde förbundet i ordningen bara 2016) är för sex timmars arbetsdag. Ett av argumenten var att tillväxt och annan politik är viktigare att uppmärksamma än att vi ska följa vårt kall och vara med och leda Sveriges idédebatt.

Ska vi tala om tolkningsföreträde? Vi talar om tolkningsföreträde. Bäst insyn och förståelse av ett förtryck har de som är utsatta för det. Vad som är viktiga åtgärder för att tillintetgöra förtrycket vet de, i det här fallet icke-män. Det juridiska äktenskapets avskaffande vore en frigörelse och en feministisk reform. Uppenbarligen var det några med tolkningsföreträde i frågan som påvisade avskaffandets vikt. Att tillväxt är viktigare meddelades inte från ett läger med icke-män. Vem är det som nånsin tvivlat på att vi sossar inte gillar tillväxt och arbetsrätt? Vad handlar det här om? Vad är det för ståtlig politik som ligger bakom det här “mitt är viktigare än ditt så nu får du sitta ner och vara tyst, flicka lilla”? Är det för att ni är rädda att meddela era “fellow brothas” ute i landet att ni gått med på att krossa patriarkatet? Det var det som hände när ni gick med i S-studenter, nämligen.

Passar inte föreskrifterna jag nu repeterat för er så får ni gärna skriva och förklara er. Misogyna män (M) är en annan förening. Jag och mina systrar tänkte nu gå ut och bränna upp det här landet med vårt brandfarliga mensblod och explosiva flytningar.

klara larsson

Libertas redaktion