Att slänga klassamhället över bord: S-studenters 2016

eugene_delacroix_-_la_liberte_guidant_le_peuple

 

Medlemssiffror är inte allt. Men jag vet hur det låter. Hur jag låter:

 

”Kom igen, nu är det värvningsvecka! Kom igen, nu är det kampanj!! Kom igen, nu ska vi återvärva!!! Kom igen. Kom igen! Kom igen!!!!”

 

Medlemmar är idéburna organisationers utgångspunkt och arbetarrörelsen befinner sig i en uppförsbacke. Uppförsbacken består av otydlighet, politisk förvirring och politikens byråkratisering. Men unga vill förändra världen. Den senaste demokratiutredningen, som hade i uppgift att undersöka demokratins ställning i landet, visade tydliga siffror på att unga är mer engagerade idag än för 20 år sen.

 

I år har S-studenters kansli börjat mäta hur medlemsutvecklingen ser ut över tid. Det är viktigt att veta när vi lyckas med värvning och när det fungerar mindre bra,men det är också klokt att inte enbart fokusera på siffror. Hur organisationen mår avgörs inte av hur många nya medlemmar som kommer in eller hur virala vi lyckas bli på sociala medier. Inte enbart i alla fall. Vad det mer borde handla om är hur många medlemmar som faktiskt är aktiva och vad man kan göra som engagerad i en klubb.Det handlar om hur vardagen lunkar på. När 2016 snart är slut är det därför dags för mig att säga något om organisationsgrad och känslan vi lämnas med.

 

Förra veckan skrev förresten Selma Haskovic om politiskt vardagsengagemang i Libertas. Selmas poäng var att vi fokuserar alldeles för mycket på den perfekta organisationen och goda resultat och därför missar allt det våra medlemmar faktiskt gör i vardagen.

 

När jag ser ut över de klubbar som utgör S-studenter är det inte främst selfies om lyckade kampanjdagar jag ser. Årsmötesplanering, studiesatsningarna och kontinuiteten är mer viktig. Nu vill jag därför lyfta upp några exempel på studentklubbar som vi alla kan lära av i vår vardagsorganisering och politiska påverkan. Klubbar som växt lite, mycket eller inte alls under 2016 men som samtidigt eller istället gjort något annat viktigt:

 

SSK

 

SSK är S-studenters största klubb och finns i Stockholm. I slutet av förra året hade SSK 149medlemmar. Idag har föreningen 140 medlemmar.

 

SSK är väldigt bra på kontinuerlig verksamhet. Under året har de lyckats arrangera både en grund– och fortsättningskurs. Till veckomöten bjuder de ofta in föreläsare utifrån och har under året fått många nya aktiva medlemmar. Ulrika Ström som är ordförande i klubben säger att det beror på att de alltid har något att bjuda in till.

 

– Jag tror att SSK:s framgångsfaktor är att vi har kontinuerlig verksamhet. Vi har möten varje tisdag och vi skickar ut nyhetsbrev varje vecka. Det är viktigt att kunna bjuda in till verksamhet när klubben blir kontaktad och när vi värvar. Under året har vi försökt att arbeta med att sänka trösklarna och att alla ska känna sig välkomna till SSK, vilket är en framgång.

 

 

S-studenter i Malmö

 

Klubben i Malmö har idag 64 medlemmar. För ett år sedan var de 89 stycken. S-studenter i Malmö är bra på kommunpolitik. De har sedan flera år tillbaka ett kommunalpolitiskt program som de årligen reviderar och diskuterar i klubben. I år har de även inlett ett arbete med att ta fram ett utbildningspolitiskt program. Den största framgången för klubben under 2016 är dock beskedet från kommunrådet Carina Nilsson att kommunen kommer inleda en försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag, kanske redan under nästa år.

 

Den kommunala arbetstidsförkortningen är en fråga som klubben i Malmö arbetat med tillsammans med andra S-föreningar i stan. Filip Sjöstrand, nyvald ordförande för klubben,vet inte riktigt framgången kom nu:

 

– Det kom lite som gubben i lådan men vi har kämpat för det i många år.

 

 

Laboremus

 

Laboremus i Uppsala är en av de få klubbar i förbundet som ökat sitt medlemsantal under 2016, från 86 till 98 medlemmar. Laboremus har en god kontakt med SSU men har också lagt om delar av sin verksamhet till att handla mer om vad medlemmarna vill än vad som borde göras. Anton Berg är ny ordförande i Laboremus och tror att framgången beror på enkelheten:

 

–Troligtvis handlar Laboremus framgångar under året om att vi aktivt arbetat med att försöka hitta plats åt nya medlemmar och deras engagemang. Att anpassa verksamheten efter medlemmarna och inte medlemmarna efter verksamheten. Med uppmuntran växer engagemang och då växer också vi.

 

Till exempel bjöd klubben in kyrkopolitiska gruppens ordförande när det fanns medlemmar som frågade om vad som gäller inför kyrkovalet nästa år. Samma sak när det gäller kommunpolitiken, då man bjöd in Socialdemokraternas ordförande i kommunen.

 

– Det är svårt att sätta fingret på exakt vad vi gjort, men vi har börjat göra mer sånt och mycket mindre att vi försöker komma på intressanta föreläsningar och marknadsföra dem.

 

 

S-studenter vid Linköpings universitet

 

S-studenter vid Linköpings universitet går ur 2016 med nästan exakt samma antal medlemmar som för ett år sedan. Redoy Ullah är ordförande och säger så här om klubbens verksamhet:

 

– Skippa mötesformalia och dagordningar, ha kul, gör grejer som stimulerar till diskussion men inte nödvändigtvis via föreläsare. Gör något som du brinner för. Var inte rädd att tänka utanför lådan och göra nya grejer.

– När vi spelade Monopol så började alla med olika mängd pengar och någon hade redan gator och andra inte. Då diskuterade vi klassklyftor och marknadsekonomi utifrån det.

– Och såklart, kampanja, kampanja, kampanja. Att synas på campus eller sociala medier är A och O för att lyckas.

 

Sapere Aude

 

Sapere Aude är den lilla Stockholmsklubben vid Södertörns högskola som gjort en stor resa under året. I december 2015 hade de 26 medlemmar. Idag är de 39 personer.

 

Fanny Hahne som är ordförande tror att en del av framgångarna har att göra med feminismen:

 

– Min teori är att en helt ny styrelse, och det faktum att vi är en helt kvinnlig styrelse har öppnat upp klubben mer. Idag styrs inte klubbens verksamhet av vad en eldsjäl brinner för. Nu är verksamheten betydligt mer blandad. Det har varit superviktigt att alla ska känna sig välkomna och lyssnade på inom klubben.

 

S-studenters klubbar visar olika organisatoriska och politiska styrkor. SSK håller ut med sin verksamhet. Malmö påverkar Malmös kommunalpolitiska agenda. Linköping testar nya mötesformer. När vårt arbete bara handlar om nya huvuden i medlemsregistret missar vi klubbarnas grundarbete. Det unika med folkrörelsen är att alla kan lära sig göra allt. Vi lär oss ekonomi, politikutveckling, att skriva, verksamhetsplanering och gruppsykologi. I varje klubb gör medlemmarna sin grej, varje vecka året om. Medlemskapets hela värde är nedplöjt i det långsamma – i årsmötet och i respekten för allas röst. Utan den medlemskontrollerade föreningsstrukturen drunknar de utan starka röster och vi blir ett företag på en marknad, på jakt efter nya kunder att sälja socialdemokratins idéer till.

 

Folkrörelsens stjärnor är de som står för verksamheten som inte går att fota, men som vi inte kan vara utan. Det osynliga arbetet bygger rörelsen som en dag kan slänga klassamhället över bord. Folkrörelsearbete är ingen pop up-idé men en hundraåring som fungerade att mota fattigdom, analfabetism och superi med. Den kommer funka nu också, och den ska få existera bredvid det klickbara och kaosartade. Aktivism är tröttsamt, segt och oglamouröst när alla glömt nyckeln till lokalen och det bara dyker upp tre deltagare på mötet den 21 december. Men alla har varit där, och alla ska genom det. På andra sidan väntar något stort.

 

 

Johanna Mårtensson

Förbundssekreterare S-studenter

 

 

Bild: Eugène Delacroix, “Friheten på barrikaderna”

 

 

 

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *