Vad kan vi lära av oss av Byggnads seger mot arbetsgivarna? Libertas Madeleine Bengtsson ser strategier att använda i kommande valrörelser. Foto: Byggnads

Det såg rätt mörkt ut. Arbetsgivarsidan, Sverigers Byggindustrier (BI), ville in i det sista inte ge efter för fackförbundet Byggnads krav. Mycket talade för att hela 3 000 byggnadsarbetare idag skulle ha inlett en omfattande och kännbar strejk.

Stridsfrågan rörde den här gången inte främst lön eller arbetstidsförkortning. I den här avtalsrörelsen var det ett annat krav som stod högst på Byggnads lista: att huvudentreprenörsansvar skulle skrivas in i kollektivavtalet. Ett krav som fackförbundet ställt för att säkra arbetstagarnas position i det kaos av oseriösa underleverantörer som råder i branschen. En situation som lett till flera allvarliga olyckor och dödsfall. Med ett huvudentreprenörsansvar tvingas huvudentreprenören på ett bygge se till att alla eventuella underleverantörer följer avtal och regler. Ett självsanerande system som är tänkt att få bort oseriösa företag från branschen.

Svenskt näringsliv och BI har varit stenhårda i retoriken mot Byggnads. De har annonserat, farit med osanningar och tagit upp medieutrymme för att svartmåla fackförbundet. Tonen har varit allt annat än tillmötesgående och medlarbuden har slagits bort. Tills igår ikväll. Plötsligt hemställer medlarna ett förslag som möter Byggnads krav fullständigt. BI har visserligen valt att utforma systemet för huvudentreprenörsansvar lite annorlunda än hur Byggnads föreslagit, men det är inte till någon nackdel. BI ville bara få visa sig lite styva gentemot facket och inte helt mjäkiga.

Seger! Byggnads fick igenom sina krav, trots dåliga prognoser. Hur gick det till? Vad var det som gjorde att facket vann?

Till att börja med hade man opinionen med sig. I den här frågan var det svårt att utmåla Byggnads som giriga eller bortskämda. Frågan handlade om liv snarare än lön i och med de många arbetsplatsolyckor som underleverantörskaoset bidragit till. BI och Svenskt näringsliv hade ett stort pedagogiskt problem att vrida opinionen i den här frågan.

Sedan hade Byggnads gjort klart att de vägrade vika en tum från sitt krav. Inga halvmesyrer. Inga kompromisser. BI förstod att det skulle bli väldigt dyrt om det blev strejk, att Byggnads menade allvar. Att de skulle tömma strejkkassan för den här frågan. Det var liksom kört för BI, hur tuff retorik de än körde med.

I en övertygad, enig och envis organisation finns styrkan. Att hålla ihop, visa enad front och gå långt. Vägra vika ner sig. Socialdemokratin är per definition en kompromissinriktad ideologi, men även vi har gränser. Hit men inte längre. Vi behöver använda våra måttstockar. Visa att vi menar allvar och inte nöjer oss med vaga kompromisser.

Byggnads hade också en enorm styrka i opinionen. Enligt deras egna undersökningar höll 8 av 10 med om att huvudentreprenörerna borde avkrävas mer ansvar. I debatter var det svårt att utmåla fackförbundet som skurkar i den här frågan. Hur kan vi inom socialdemokratin begränsa motståndarnas möjligheter att smutskasta oss? Hur kan vi framställa motståndarna i sämre dager, utan att för den skull kritiseras för fulspel? Libertas söndagsskribent förra veckan, Alfred Esbjörnson, tog tillfället i akt efter SVT-programmet Agendas debatt mellan Annie Lööf (c) och Mikael Damberg (s) att påvisa konflikten mellan arbete och kapital och vilken sidan Lööf stödde. Knappast en nyhet, men ett förtydligande som framställer näringsministern i ett annat sken än det hon vill visa upp. I valrörelserna borde vi likt Esbjörnson förtydliga konflikter och krasst visa vad som står på spel.

Framförallt ska vi ta till oss att det går att förändra. Det går att segra, även idag. Vi ska bära med oss vinsterna in i valrörelsen. Historien är inte slut. Historien har bara börjat.

Madeleine Bengtsson
Libertas