Hösten har kantats av tragiska nyheter på den migrationspolitiska fronten. Situationen i Syrien har lett till den största flyktingkrisen sen 90-talets Balkan, med över två miljoner människor på flykt.  Längs med Fort Europas gränser har skepp havererat, överbelamrade med flyktingar. Den europeiska extremhögern har fortsatt sin frammarsch och piskat upp hatet mot invandrare. Foto: Syria Freedom

Därför var det en stor och viktig dag när socialdemokraterna antog sin valplattform för Europaparlamentet. Bland mer förutsebara åtaganden om att sänka arbetslösheten och öka tillväxten rymdes följande vackra ord: “Alla EU:s medlemsländer måste ta ett större solidariskt ansvar för flyktingmottagandet. Det måste finnas fler säkra och lagliga vägar in i EU för asylsökande.”

Det var stort och det var viktigt av två anledningar. För det första har det länge varit tabu inom partiet att förespråka lagliga vägar till Europa. Så sent som i oktober, i samband med Lampedusa-tragedin, sa Stefan Löfven i partiledardebatten att detta inte var aktuellt. Frågan om lagliga vägar till Europa är samtidigt en av de absolut viktigaste migrationspolitiska frågorna eftersom den, utan överdrift, handlar om liv och död. Det finns inga lagliga sätt för människor på flykt att ta sig till Europa för att få sin sak prövad. Resan till säkerheten kantas idag av livsfara.

För det andra finns det ofta en rädsla inom partiet att lyfta de migrationspolitiska frågorna. Man verkar tro att en diskussion om flyktingar och deras rättigheter per automatik leder till ökat stöd för Sverigedemokraterna. Men Sverigedemokraterna besegras inte genom tystnad. Sverigedemokraterna besegras genom att vi tar ställning för och driver en antirasistisk och solidarisk politik. När den rasistiska extremhögern i Europa växer sig allt starkare gäller det att mobilisera och skapa uppslutning för en annan vision. Partiets valplattform är ett viktigt steg i den riktningen.

Beslutet att anta den ovanstående formuleringen är framförallt en seger för partiets gräsrötter. De senaste åren har ett flertal migrationspolitiska nätverk och föreningar växt fram inom Socialdemokraterna. Genom att organisera oss har vi tillsammans lyckats föra upp frågan på partiets dagordning. För alla oss som ofta känner att vi jobbar i motvind ger det hopp om att det går att göra skillnad genom att vara partipolitiskt aktiv.

Men trots allt är detta bara en delseger. Vi riskerar nu att se en begreppsförskjutning. “Säkra och lagliga vägar till Europa” har inom asyl- och flyktingrörelsen framförallt syftat på asylvisum, alltså möjligheten att via en svensk ambassad få tillstånd att resa till Sverige för att väl på plats få sin sak prövad hos Migrationsverket i vanlig ordning. I samband med flyktingkrisen i Syrien har även förslag på att tillfälligt avskaffa visumkravet för länder i kris eller konflikt fått allt större gehör.

Det finns en risk att vi nu omdefinierar begreppet till att endast hänvisa till kvotflyktingar, det vill säga av UNHCR utvalda personer som vidarebosätts i Sverige och andra länder utifrån en förbestämd kvot. Vanligtvis tar Sverige emot cirka 1900 kvotflyktingar om året. Alltså en bråkdels bråkdel av de människor som är i behov av skydd, och som tvingar den stora majoriteten att fortsätta använda sig av illegala och livsfarliga smuggelrutter.

Därför är det viktigt att vi nu inte släpper frågan. Vi måste fortsätta organisera oss och driva frågan för att se till att det inte bara handlar om att kooptera flyktingrörelsens ord för att beskriva business as usual. Kampen för säkra och lagliga vägar till Europa har bara börjat.

Åsa Odin Ekman,
Projektledare s-studenters migrationspolitiska nätverk