Arbetarepartiet och arbetsrätten

Den överenskommelse om arbetsrätten som regeringen nu säger sig stödja är ratad av LO för att den försämrar anställningstryggheten för vanliga arbetare. Ändå vill man plocka upp den och slutligen göra lag av det hela.

Man säger att det först ska utredas och sen ut på remiss. Det är självklarheter. Vad som däremot är nästintill häpnadsväckande, är att man inte förmår att ens uttrycka att förslag som LO drivit i förhandlingarna ska ingå i det slutliga lagförslaget.

Socialdemokraterna är grundat av fackförbund. Partiet existerar i syfte att göra livet mer drägligt för vanligt folk. Det ska utgöra fackföreningsrörelsens politiska gren. Att man inte vågar ta ställning för arbetarna i den viktigaste fackliga frågan på mycket, mycket länge borde väcka en otrolig uppmärksamhet.

Ännu vet vi inte exakt vilket lagförslag som kommer att läggas fram på riksdagens bord. Men det i alla fall uppenbart att Socialdemokraterna inte tänker driva på för att något särskilt ska förändras i överenskommelsen när den ska förhandlas med januaripartierna. Strävan verkar snarare vara att minimera konfliktnivåerna så mycket det bara går. Arbetarepartiet vill inte blåsa till politisk strid ens för arbetarnas trygghet.

I specifikt detta fall kan man tycka att till och med de mest inbitna januariavtalsanhängare skulle vilja bråka lite med de nyliberala partierna och Svenskt näringsliv. Vill regeringen få in några av LO:s reformer i den lagstiftning som ska tas fram bör man säga det. Man bör visa att Socialdemokraterna faktiskt bryr sig om de människor som för 130 år sen bildade partiet.

Frågan är av existentiell karaktär för oss som parti. Om vi inte offentligt kan stödja arbetarnas krav på trygghet på arbetsmarknaden, vad är då poängen?

SIXTEN SVANBERG, ordförande Laboremus och Libertas redaktion

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *