Är de verkligen dumma?

1374419_10152731520128902_116164359_n

 

Bilderna på Annie Lööf i balklänning snurrade runt i mitt flöde i förra veckan. Svensk Damtidning hade återigen testat idén med politiska personer i klänning, mer känt under namnet ”Politikens prinsessor”. Idéen är enkel: representanter för riksdagspartierna kläs i klänning och intervjuas. Carin Jämtin ställer upp. Rossana Dinamarca ställer upp. Annie Lööv ställer upp. Men ingen från Sverigedemokraterna ställer upp.

 

Malin Hansson, chefredaktör för SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag, mailade Svensk Damtidning och frågade varför SD inte var representerade bland sessorna. Svaret från Svensk Damtidnings chefredaktör Karin Lennmo lät som följer: ”Vi gör en serie med toppnamn, smarta kvinnor ur alla riksdagspartier. OK – alla får vara med! Men man måste uppfylla kraven; INTELLIGENTA kvinnor ur varje parti. Vi letade och letade, men hittade ingen inom SD. Sorry SD…”. Svaret publicerades på Tvärdrags blogg i lördags men också på Dagens Arenas ledarblogg nu i veckan, där glädjen tycktes vara stor: ” I det ängsliga medieklimat som nu råder – där det i det närmaste verkar råda fobi för att kalla rasister för dess rätta namn – blir det här ett befriande svar. Tack för det Karin Lennmo”. Så,här står vi alltså med Svensk Damtidning som bundsförvant och är nöjda över att SD inte kommer kunna nå ut till tidningens runt 400 000 läsare. Jag kan göra det! Att SD missar en chans till fortsatt normalisering är inget jag sörjer. Jag tänkte dock ta tillfället i akt att göra ett utfall. Ett utfall mot ordval, strategi och sammanblandning av äpplen och päron.

 

Det kontroversiella, i denna rätt underhållande historia, är alltså inte att SD stängs ute från prinsessporträtt eller att politiker kläs i klänning och intervjuas av en damtidning. Det problematiska är istället värderingarna som sipprar ut ur ordvalen och det faktum att vi inte tycks ha lämnat dumhetsretoriken. Med risk för att uppfattas som tråkig tar jag upp bollen som kastats mot mig. Jag ställer frågan till er som hurrar: är det verkligen dumma de är?

 

Att vara dum, osmart eller ointelligent har under olika tider betytt olika saker. Idag tänker vi att intelligens handlar om hur vi utnyttjar vår hjärnas olika möjligheter till att förstå världen. Intelligens är ett slags verktyg genom vilket klokhet kan uppnås. Intelligent är den som kan se mönster, förstå abstrakta resonemang och ta in stora mängder information. Rasist är den som när en idé om konstitutionell olikhet, som bygger sin politiska övertygelse på avhumaniseringar av de Andra och som önskar sig ett kulturellt, religiöst och etniskt homogent samhälle. Rasister kan ofta räkna, stava rätt och ta in stora mängder information. Minns ni till exempel när Researchgruppen avslöjade tidigare anonyma skribenter från Avpixlat, Fria Tider och Exponerat? Minns ni vilka yrke de avslöjade hade? Var i samhället de befann sig? Jag minns. Jag minns att de avslöjade var direktörer på kommunala bolag, forskare och musiklärare. Jag minns också att fascistiska idéer attraherar personer utan akademisk utbildning och bolagsmakt.

 

SD är ett parti som i hög grad attraherar lågutbildade. Socialdemokraterna är ett parti som i hög grad attraherar lågutbildade. Om vänstern i sitt språkbruk skjuter in sig på intelligens i sin kritik eller drift med partiet – då är vänstern inte bara lat utan också begåvad med ett väldigt kort minne.

 

Jag önskar, precis som Mona Masri önskade i Nöjesguiden i förra veckan, att ni som skrattar slutar skratta. Jag önskar att den lite slappa antirasismen, som traderar tankar om dumma rasister, börjar skilja på äpplen och päron. Rasism är en ideologisk strömning som när idéer om olikhet, avhumanisering och isärhållande. Rasism och dess angränsade fenomen växer som bekant inte ur dumhet. Den som vill förstå de senaste årens triumf för de bruna rörelserna måste bland annat närma sig frågor om klass, alienation och omvänd prestige. Intelligens å andra sidan är ett knepigt begrepp – historiskt variabelt och oanvändbart som måttstock för grad av humanism.

 

En del av SD:s väljare kommer att stava fel ibland. Vissa av SD:s väljare tycker att ”fornlämningar och julafton” är hotade institutioner. Men varför tycker vi om att upprepa dumheterna? Varför måste vi omfamna en uppdelning av människan i de två grupperna smart/osmart? Nej, älskade vänster, Tvärdrag och Dagens Arena: fundera en runda till över ordval! Tradera inte dumhetsretoriken! Kravla ner från elfenbenstornen!

 

Johanna Mårtensson

Libertas

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *