DIK är ett fackförbund inom Saco-federationen som organiserar kulturarbetare och kommunikatörer. Vid kongressen 2015 beslutade medlemmarna att en av DIK:s viktigaste frågor för den kommande kongressperioden var att jobba för ett tryggare arbetsliv.
För ett litet förbund med bara 20 000 medlemmar är det viktigt att prioritera vilka frågor vi vill nå ut med. Precis som för många andra fackförbund är de fackliga grundfrågorna lön, trygghetssystem och schyssta villkor på arbetsmarknaden de absolut viktigaste för våra medlemmar.
I en kartläggning av otrygga anställningsformer inom DIK:s medlemsgrupper som förbundsstyrelsen lät göra 2015 visade det sig att den vanligaste formen av otrygg anställning är en allmän visstidsanställning. Med otrygg anställning menas här en anställning som inte är tillsvidare.
Kartläggningen visade också att otrygga anställningar går högt upp i åldrarna, att det drabbar fler kvinnor än män, att medlemmar i otrygga anställningsformer jobbar mer deltid, är mindre benägna att gå med i facket och att kritisera sin arbetsgivare.
I korthet skiljer sig utvecklingen för DIK:s medlemmar inte från den generella utvecklingen på arbetsmarknaden. Möjligheten till allmän visstidsanställning har lett till att arbetsgivarna har kunnat stapla otrygga anställningar på varandra utan att tillsvidareanställa.
Ser man hur de otrygga anställningarna fördelar sig inom förbundets arbetsområden så är det vanligast, i fallande ordning, inom forskning, humaniora, bibliotek och museum och kommunikation. Forskning och humaniora är det område med störst andel i otrygga anställningar, nära 40 %.
Lägst andel, 6 %, återfinns inom bibliotek men eftersom det är DIK:s näst största medlemsgrupp, efter kommunikatörerna, är det till antalet ändå väldigt många medlemmar som är berörda.
Inom DIK:s medlemskollektiv har andelen medlemmar med otrygga anställningsformer sjunkit sedan 2005. Detta har enligt utredaren troligen att göra med att personer med en otrygg anställning inte är fackligt anslutna i samma grad som tillsvidareanställda snarare än att det rör sig om en reell minskning. Att jobba för att denna grupp väljer att gå med i DIK är en stor och viktig uppgift för vårt förbund.
Det finns däremot några grupper och fenomen som vår kartläggning missade och som redan har och kommer att få större effekt på arbetsmarknaden än de traditionella tidsbegränsade anställningarna.
Kartläggningen missar nämligen de som vi inom DIK kallar för digitala daglönare.
I tidningen ETC skildras en variant på digitala daglönare. Nätjätten Amazon lägger ut uppdrag som kan räknas i minuter i omfattning och med en betalning i de flesta fall på under en krona per uppdrag. Uppdragen kan vara allt från att transkribera tal, beskriva innehållet i en bild eller bokföra en privatpersons kvitton.
Kunden uppfattar det som en automatisk tjänst när det i själva verket finns en människa bakom som gör arbetet till väldigt låg ersättning och otrygga villkor.
I den amerikanska tidningen The Nation beskriver man utvecklingen som ett exempel på hur arbetsmarknaden skulle se ut utan regleringar och fackföreningar. Fenomenet beskrivs som crowd labor, en stor massa av digitala löntagare som likt deras föregångare från det tidiga 1900-talet står med mössan i hand för chansen att få ett kortvarigt arbete.
En annan typ av otrygg anställning som är på framväxt är det som arbetsgivarsidan valt att kalla för egenanställning. Definitionen av en egenanställning är att man fakturerar utan eget företag.
Förutom att rättsläget är oklart för denna typ av anställning så har den uppenbara nackdelar. Det finns ingen garantilön, ingen anställningstrygghet och det är osäkert om du har rätt till a-kassa, sjuklön och pension. I dagsläget omfattas inte egenanställda heller av kollektivavtal även om det förs dialog mellan parterna.
Vill löntagarna ha en ökad otrygghet då? Statistik från SCB:s arbetskraftsundersökningar rörande tidsbegränsat anställda visade entydigt att det bland löntagare i åldrarna 20-54 år var 80 procent som skulle föredra en tillsvidareanställning med de trygga villkor det innebär.
Det är alltså de trygga villkoren löntagarna vill ha, inte nödvändigtvis anställningsformen. Det viktiga är anställningsskydd, en bra löneutveckling, tillgång till sjuklön, pensionsavsättning och arbetslöshetsersättning. Vårt förbunds utmaning, precis som för alla fackförbund, blir att arbeta för att alla dessa nya sysselsättningsformer inkluderas i lagstiftning, trygghetssystem och kollektivavtalen.
Det gäller för oss att inse att teknikutvecklingen och globaliseringen har medfört radikalt förändrade förutsättningar och att om vi ska förbli relevanta för löntagarna måste vi också göra skillnad i deras vardag. Hur vi hanterar denna utveckling är avgörande inte bara för vårt förbund utan för hela fackföreningsrörelsen och i förlängningen den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Nils Harnesk
förbundsstyrelseledamot för fackförbundet DIK.
Bild: reproduktioner av antika masker från den grekiska tragedin
