Andreas Kjellander besökte LO-kongressen, som beslutade att arbeta för ett juridiskt avskaffande av allmän visstidsanställning. Vad innebär det, och hur sköter sig egentligen vår egen rörelse när det kommer till trygga anställningsformer?
På LO:s kongress 2016 fattades beslut om att centralorganisationen ska driva ett avskaffande av allmän visstidsanställning (AVA). Trots att LOs ledning i stora stycken uttryckte oro valde kongressen att efter en lång debatt gå emot styrelsens förslag. AVA ska avskaffas lagvägen. Det förhindrar inte förhandling. Lagen är dispositiv. Men har inte rörelsen ett komplicerat förhållande till anställningar numera?
Samtidigt uttryckte företrädare för IF Metall en djup oro inför att politiken inte skulle klara av att avskaffa AVA, eller att upprätthålla den lagen. Önskan att själv genom förhandlingar ta bort AVA var stor. Men det övertrumfade inte oron många förbund har för att det skulle kosta mer än vad det skulle smaka. En lagstiftning skulle nå runt detta och låta förhandlingarna handla om att exempelvis öka jämställdheten på arbetsmarknaden.
Den inneboende motsättningen mellan arbete och kapital har sedan länge flyttat in i arbetarrörelsen. Socialdemokratiska arbetarepartiet är arbetsgivare både i politiken och i organisationen. Liksom många fackförbund är arbetsgivare parallellt med att de skyddar arbetares rättigheter. Det finns inget Alexanderhugg till denna gordiska knut. Bilden fackförbunden har av sig själva och sina medlemmar i förhållande till Socialdemokraterna och deras medlemmar skapar en skenbar motsättning. Många är trots allt medlemmar i både LO och SAP. Fackliga förhandlingar för Kommunal eller SEKO är tidvis en Ouroboros.
Förtroendet för den politiska apparatchik vi lever i är mycket lågt, liksom förväntningarna på att lagar ska antas. Men i den här frågan hoppas stora delar av LO-kollektivet på förändring.
AVA påverkar i stort sett alla sektorer av arbetsmarknaden. Den är enskilt en bidragande orsak till ett växande svenskt prekariat. Företag som gör reklam för att du ska kunna anställa dig själv skulle inte existera utan AVA. De tar ut en avgift om 3-5% på din faktura för att anställa dig i lagens mening under anställningens längd. Det som låter som en helt okej deal är egentligen inget annat än daglöneri. Du får själv leta uppdragsgivare och sköta i princip allting själv. Visserligen är du försäkrad och de betalar skatt åt dig men i övrigt är du lämnad åt dig själv. En marknad som inte skulle vara möjlig utan AVA.
Det finns all anledning för akademiker och tjänstemän att förena sig med LO-förbunden i den här frågan. Visstidsanställningar är både en jämställdhetsfråga och en fråga om framtiden för hela arbetsmarknaden. Konsultandet är arbetstidsmaximering. Varje kvart redovisas. Och ovanpå det avtal som bara sträcker sig några månader i taget. Tillsvidare och heltid som norm är inte bara en fråga för LO och Socialdemokraterna utan även för TCO och Saco.
Men vi är tillbaka där vi började. I cirkelrörelsen. Politiskt upplevs inte AVA som en särskilt intressant eftersom den förefaller handla om de som tar sina första steg in på arbetsmarknaden. Så är inte fallet. Staplade visstider är vardag för breda yrkesgrupper som journalister, sjuksköterskor, undersköterskor, handelsanställda, tjänstemän i ideella organisationer och så vidare. Det hyllade konceptet har lett oss vill i en idé om att vi ändå ska vidare efter två år till nästa jobb. Som raketforskare eller spelprogrammerare eller arkitekter. Men den vanföreställningen är falskt medvetande ner till roten. Allmän visstid är en ideologisk villfarelse som måste avskaffas snarast. Det kommer att ta ett antal år oavsett om det sker genom förhandlingar eller lagvägen. Men att det är förödande för flera generationers framtid råder inga tvivel om. Det som börjar nu är arbetet för att driva opinionen i rätt riktning.
andreas kjellander
Frilansande skribent
Bild: Fastighets
