Vi måste backa städarna som Kristoffer Tamsons nu hotar med att sparka från Stockholms lokaltrafik. De privata aktörerna ska effektivisera personalstyrkan och låta färre anställda utföra samma arbete. En typisk borgerlig anledning till att sätta ut offentlig verksamhet på entreprenad: offentlig sektor slipper själv ta ansvar för arbetsvillkoren och kan bara skylla på entreprenören som vann upphandlingen.

Samma situation uppstod tidigare i somras när sopgubbarna i Stockholms stad gick ut i strejk. Skillnaden mellan dem och städarna är att medan städarna nu backas upp av hela LO-kollektivet möttes sopgubbarna av kalla handen när de bad sina fackliga företrädare om hjälp. Det som sopgubbarna strejkade, vilt som det heter, emot var avtalet mellan transportarbetarförbundet och näringslivsrepresentanten. Enligt kollektivavtalet fick Reno Norden, arbetsköparen i detta fall och den som vann upphandlingen med Stockholm Vatten, byta lönesystem för arbetarna mitt i avtalsperioden.

Reno Norden beslutade sig för att utnyttja detta då de kunde tjäna flera tusenlappar per arbetare genom att införa månadslön istället för att fortsätta med det system som arbetarna gått på sedan 70-talet.  Det tidigare lönesystemet gav sopgubbarna en mer anständig lön sett till arbetsbelastning än vad Reno Norden, på uppdrag av Stockholms stad, var beredda att ge. Stockholm Vatten och Reno Norden satte in strejkbrytare, medborgare uppmanades att delta i strejkbryteriet och öppna upp sina soprum, som förutom de boende bara hyresvärdar och de strejkande sopgubbarna har tillgång till.

Det tragiska är att Stockholms stad och Reno Norden tycks ha vunnit striden, trots att sophämtarna kämpar vidare. En pinsam historia för den rödgrönrosa majoriteten som nu borde sätta igång ett arbete med att göra upp med det borgerliga, nyliberala upphandlingssystemet. Att ha sophämtningen i privat regi är inte värdigt en stad styrd av socialister, feminister och miljöpartister. Vi får hoppas att städarna inte går samma öde tillmötes som sopgubbarna – utsikterna ser trots allt bättre ut när strejken är enligt avtal mellan fack och arbetsköpare. För det fordras dock ofta, tycks det, att avtalen är förankrade av fackförbunden bland sina egna medlemmar. Annars skulle de inte behöva strejka vilt.

Alexander Petersson

Libertas redaktion