Häromdagen publicerade vi vår redaktionsmedlem Erisa Golkars artikel “Socialdemokratin för det palestinska folkets framtid“. Nu har Sapere Aude-medlemmen Alfred Esbjörnsson valt att replikera Golkar.
För en dryg månad sedan skrev jag här att Sveriges erkännande av Palestina är ett steg i rätt riktning för svensk utrikespolitik. Jag beskrev vad jag ansåg vara nästa steg i samma riktning – nämligen erkännandet av ett fritt och självständigt Kurdistan.
I ett mycket välskrivet inlägg från den 12 november skriver Erisa Golkar om den ovannämnda texten och vill, som jag uppfattar det, problematisera diskussionen. Invändningen tycks i huvudsak vara att i debatten kring Israel-Palestinakonflikten kommer ofta andra likartade konflikter upp på dagordningen vilket ”tenderar till att vilseleda och splittra diskursen.” Jag håller givetvis med om att den risken är överhängande och jag instämmer helhjärtat i att debatten om fred i Mellanöstern ofta hamnar på villovägar eller helt enkelt degraderas till meningslös pajkastning. Min text syftade däremot inte till att föra en diskussion kring hur vi kan skapa fred i Mellanöstern utan var snarare ett försök till att skapa en mer övergripande diskussion kring Sveriges utrikespolitik inför framtiden – därför gläder det mig att få ett så pass välformulerat bemötande.
Den mer principiella invändning som tycks framgå i texten ”Socialdemokratin för det palestinska folkets framtid” mot min egen text (”Alla folks frihet, hela världens fred”) tycks vara att reformismen kräver att vi tar små steg i den riktning vi vill gå och att detta ”innebär att vi inte kan ha en utrikespolitik som kontinuerligt kräver omvälvande aktioner av olika aktörer i världen” – och än en gång är jag beredd att hålla med, om än med vissa reservationer. För att hänvisa till mitt eget inlägg där jag ju faktiskt skriver att det vore orealistiskt att börja erkänna stater hit och dit och att det i många fall skulle skapa fler problem än det löser, däremot hävdade jag då och hävdar än idag att Kurdistan har förutsättningar för att skapa ett fritt och demokratiskt samhälle. Fundamentala förändringar brukar ibland beskrivas som opraktiska eller, i de allra mest reaktionära fallen, farliga. Det finns nog goda skäl till det eftersom vi i historien kan se exempel på hur stora förändringar ibland har lett humanitära katastrofer, Jugoslaviens upplösning och de konflikter som följde är ett exempel. Å andra sidan vill jag hävda att det finns många exempel där stora omvälvningar också har fått positiva följder, det kanske tydligaste och mest relevanta exemplet här är den förändring Irak genomgått sedan Saddam Husseins diktatoriska minoritetsstyre ersatts av ett majoritetsstyre med ett förhållandevis demokratiskt politiskt ramverk.
Olof Palme hade helt rätt när han för 40 år sedan förklarade att ”palestinierna är ett folk, en nation, med en nations rättigheter till självbestämmande”. Kurderna är världens största statslösa folk och jag anser att nationen Kurdistan äger precis samma rätt till självbestämmande som Palestina.
Alfred Esbjörnson
Sapere Aude
