Som politiken bäddar får gamla och sjuka ligga.

“Idag har vibild:wiki commmons en äldreomsorg som till stor del sköts av bolag som genom sina konstruktioner (läs säte i skatteparadis) indikerar att avkastningen är själva poängen med verksamheten”, konstaterar en grupp socialdemokrater i en debattartikel på Newsmill häromdan. Samtidigt fortsätter Caremas vanvård av äldre att uppmärksammas, bland annat av DN och SVT.

Ända sedan denna debatt blossade upp igen så har jag irriterat mig så otroligt mycket på att ingen ställer några av de mest relevanta frågorna:

Är inte avkastning/vinstmaximering ALLTID själva poängen för företagsverksamhet?

Och

Varför ifrågasätts inte den politik som gör detta möjligt?

I debattartikeln ovan, och i den mesta rapporteringen, verkar skribenter/reportrar/politiker förvånade över att verksamheten bedrivs av företag där avkastningen är poängen. Själva möjligheten till vinst är väl i själva verket grunden till att företag över huvud taget vill bedriva verksamhet, vilken den verksamheten än råkar vara. Alla andra målsättningar – göra bra kvalitet så att man blir konkurrenskraftig och får nöjda kunder – är bara medel för att kunna göra vinst. Detta är i sig inget fel, det är så företag fungerar och det är så det är tänkt att det ska fungera på konkurrensmarknader – på grund av att man är bäst, så får man nöjda/trogna kunder och därför mer vinst.

Men, när marknaden ser ut som den gör för äldrevården, där den grundläggande iden om att kunden ska kunna rösta med fötterna (dvs sluta köpa om den inte är nöjd) inte fungerar – för det är kommunen som köper, men det är patienten som ska vårdas. Kopplingarna däremellan är som vi ser svaga, det tar extremt lång tid mellan klagomål och uppsägning av kontrakt, om klagomål ens kommer fram (vilket det som vi sett i dessa fall ofta går extremt långt innan de gör).

Lösningar som föreslås hittills är på något sätt alla grundade på idén om att företagen ska ta sitt sociala ansvar, att de är omoraliska när de inte tar hand om sina patienter på bästa sätt. Eller så är det bättre utvärderingar som efterlyses, eller starkare ”Lex Sarah”. Äldreminister Maria Larsson uttalar sig om att det som behövs är civilkurage hos de anställda, att säga ifrån och anmäla när sådana situationer uppstår – trots att anställda sällan har så pass trygga anställningar att det går att göra utan att riskera jobbet.

Men detta håller inte – ett företag kan kritiseras för att handla omoraliskt, men det kan aldrig förväntas handla moraliskt – patienternas bästa kommer i ett vinstdrivande företag alltid som bäst vara medel, inte mål för verksamheten. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att detta faktum så sällan diskuteras.

Jag tror att man måste ifrågasätta detta system mer från grunden. Att tex. offentlighetsprincipen och medlarskyddet inte gäller för privata bolag som bedriver offentlig verksamhet är i mitt tycke nog för att ifrågasätta hela idén med att låta dem ansvara för implementeringen av sociala rättigheter och välfärdsverksamhet. Ett samhälle som lämnar över ansvaret på enskilda anställdas civilkurage, istället för att lagstadga att samma medlarskydd och offentlighet som gäller för välfärdsverksamhet som bedrivs i offentlig regi ska gälla i privat, är inte ett samhälle som ser till medborgarnas bästa.

Företag är inte onda eller goda – de är företag och fungerar enligt vinstmaximeringens principer. Så länge vinstuttag ur skattefinansierad verksamhet i privat regi är tillåtet, så kommer företag att sträva efter att öka vinster och avkastning – om vi vill att kvaliteten på vården, skolan, omsorgen ska vara mål, inte medel, då måste systemet ändras i grunden.

Vi har bäddat för detta under de senaste 20 åren, där socialdemokratiska såväl som borgerliga regeringar tävlat om att ”marknadsanpassa” välfärden. Nu är det kanske dags att inse att sängen inte blev särskilt bekväm, och göra upp med den politik som gjort det möjligt.

 

Johanna Pettersson,  doktorand i statsvetenskap och fd. Libertasredaktör

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *