När Socialdemokraterna nu presenterat sin valplan lät det ju lite som det gjort de senaste åren. Hårda tag mot brottsligheten, en hård migrationspolitik, en hård ekonomisk politik.

  

Ja ja.

  

Medan gräsrötter fortfarande försöker hitta glädje i jämlikhetsreformer, minskade klyftor och en förbättrad miljöpolitik, väljer partiet att gå på ”människors oro”.

 

 Jag har en liten spoiler: oron är socialt konstruerad.

 

Självklart är det viktigt att människor är trygga. Men människors trygghet påverkas lika mycket av saker som faktiskt händer i samhället, som av opinionsbildares krispanikskräck över att våldet ökar! gängen tar över! allt går åt helvete!

  

Partiet säger sig vilja vara samhällskritiska i sin valrörelse, men står fortfarande och stampar på defensiven. Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas. Den viktigaste kritiken mot vårt samhälle idag, mot ekonomiska klyftor och ojämlikhet, finns inte med.

  

Var är framtidstron?

  

Framtidstron ser jag bland mina vänner, gräsrötter, när vi diskuterar hur vi skulle kunna finansiera tandvården med ett enda jobbskatteavdrag. När vi pratar om hur andra rörelser i världen kan vinna på att prata om en arbetarklass som känner att de aldrig pratas om längre. När partiet följer en opinion och en diskurs som högern redan satt, istället för att slå tillbaka med sin egen berättelse.

 

Då det rasistiska partiet UKIP föll ihop i Storbritannien efter Brexit, utgick analytiker från att deras väljare i stället skulle gå till konservativa Tories, eftersom partiernas värderingar korrelerade på GAL/TAN-skalan. Men med en offensiv politik som vågade prata om ojämlikhet, vann Labour många av UKIPS forna väljare.

  

Det är också vår tids viktigaste fråga.

  

SAP försöker vara offensiva på den punkten, eftersom jämlikheten är på deras planhalva. Men för att vara intryckta på sin egen planhalva måste någon ha kommit med bollen ända dit, nära att göra mål. Hur starka dessa valfrågor är för partiet, kommer det ändå vara deras backar, inte deras forwards.

  

Jag ser fram emot att se partiets samhällskritik. Om de utvecklar den finns en chans att fånga väljare. Men då får det vara på materialistiska grunder, inte den alarmism som exakt alla andra partier kör just nu: ”Vi har varit naiva”. Det är inte samhällskritik, det är populism. Och de åsikterna återfinns redan överallt.

 

Själva presentationen av valplanen är ju naturligtvis det som rapporterats mest om, det som partiet vill visa utåt. Men när man väl läser den är det mycket mer fokus på de saker som vi faktiskt vill prata om. Välfärden har ett stort fokus, och Moderaterna och Sverigedemokraterna attackeras som de högerpartier de är, som vill nedmontera välfärden och göra livet sämre för arbetare.

  

Det man pratar om där är mycket mer intressant än det man vill prata om utåt. Det är också det man kommer diskutera internt som kommer påverka valrörelsen – för det kommer påverka hur många gräsrötter som orkar bry sig tillräckligt mycket för att valarbeta. Det är det viktigaste för ett folkrörelseparti.

 

Att de i alla fall vill prata om välfärden, även utåt, kan vara ett gott tecken. Och det blir ju upp till oss andra att fokusera på just det, för vår egen sinnesros skull.

 

 

Alicia Dickner

S-studenters förbundsstyrelse