Isabella Hagnell, SSK, svarar Klara Larsson i debatten om äktenskapets avskaffande och S-studenters kongress.
Äktenskap som institution är väldigt föråldrat, icke flexibelt och bjuder i dagsläget inte in annan familjebildning än den där endast två personer ingår. Idédebatt är välkommet. Men frågan ska inte göras mindre komplex än vad den är.
I ett idealt samhälle vore ett avskaffande av äktenskapet en önskvärd feministisk reform. Äktenskapet kan av många anses vara ett potentiellt misogynt och gammaldags juridiskt avtal. Inte desto mindre är det bland de fåtal juridiska skydd som många kvinnor i dag omfattas av i vårt patriarkala samhälle. För frågan måste ses i ljuset av patriarkatet och klassamhället. Det är ett faktum att människor ingår ojämställda heterorelationer med varandra, där kvinnan i relationen är den som förlorar mest. Detta faktum lär inte förändras om äktenskapet avskaffas. Ur den juridiska aspekten är att gifta sig definitivt att föredra framför att ingå samboskap – inte för det eftersträvansvärda i själva äktenskapet som institution, utan för att en heterorelation med trygghet är att föredra än en utan.
Enligt äktenskapsbalken så ska makarna efter förmåga bidra till det underhåll som behövs för att tillgodose gemensamma och personliga behov vilket kan betraktas som uttryck för lagstiftarens uppfattning om att makar bör leva på samma ekonomiska standard. För det fall den ena maken inte har förmåga att bidra ska den andra maken skjuta till det som behövs. Vid skilsmässa ska makarna dela lika på tillgångarna med undantag för enskild egendom. Inget avtal behöver skrivas för att så ska ske. Vid vissa fall kan kvinnan ha rätt till underhåll efter skilsmässa. Det finns alltså en ekonomisk aspekt. Vi vet att kvinnor arbetar deltid, tar ut den största delen av föräldraledigheten och får mindre lön än män. Kvinnan är ofta ekonomiskt beroende av den man som hon har ingått relation med. Det juridiska kontraktet är kanske den enda ekonomiska tryggheten som kvinnan i ett äktenskap har. Det finns dock juridiska möjligheter som kan göra det äktenskapliga kontraktet mindre förmånligt för ena maken, t.ex. att skriva ett äktenskapsförord.
Skyddet i och med det äktenskapliga kontraktet är också mycket starkare än det skydd som finns att tillgå i sambolagen. När två sambos går isär ska endast den gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget som förvärvats för gemensam användning delas lika. Det undermåliga skyddet blir mest påtagligt om makarna har barn. Låt oss beakta det faktum att det troligtvis är mycket vanligare att kvinnan handlar nödvändigheter till hemmet och barnen och män kapitalvaror. Vid en separation går kvinnan i ett samboskap alltså lottlös. Det finns även andra märkbara skillnader sett till rättigheter vid arv och laglott beroende på om parterna har ingått samboskap eller äktenskap. I ett avtal vid samboskap kan inte alla rättigheter som kommer med äktenskap skrivas in. Det vore alltså kontraproduktivt att avskaffa äktenskapet sett till att det inte finns något annat bättre alternativ i dagsläget.
Vi kan inte svika de kvinnor som endast har den tryggheten i form av ett äktenskapligt kontrakt att luta sig tillbaka på i vårt patriarkala samhälle. Avskaffa patriarkatet och äktenskapet – i den ordningen.
isabella hagnell
SSK. Juriststudent.
