Ahmeds sista önskan

Ahmed_Kathrada_3_1

 

Den 28 mars gick Ahmed Kathrada bort. Kathrada var en av ikonerna från den sydafrikanska frihetskampen och kom senare att vara en förkämpe för antirasism i Sydafrika. Han var en av de sju som tillsammans med Nelson Mandela dömdes till livstids fängelse på Robben Island år 1963.Under de senaste åren var Kathrada en av president Jacob Zumas tydligaste kritiker, särskilt efter att i ett öppet brev, daterat 31 mars 2016, uppmanat Zuma att avgå.

 

Kathrada ska innan sin bortgång ha önskat att Zuma inte skulle få närvara vid hans begravning, en önskan som Zuma accepterade. Begravningen, som samlade människor från olika trossamfund och etniska grupper, utmynnade i ett anti-Zumamöte efter att talare från COSATO och SACP, det största fackförbundet och Sydafrikas kommunistparti, båda allierade med ANC, kritiserat Zuma. När den före detta ställföreträdande presidenten och ANC-veteranen Kgalema Motlanthe avslutade sitt tal med att citera Kathradas krav på Zumas avgång bröt publiken ut i sång. När Ahmed Kathrada Foundations ordförande höll sitt tal bad han Pravin Gordhan, dåvarande finansminister, att ställa sig upp, varpå Gordhan prisades för sin integritet. Publiken svarade med rungande applåder.

 

Just Gordhan har varit en symbol för kampen mot Zuma. I ett flertal processer har Gordhan förhindrat korrupta statskontrakt, nu senast i SASSA-processen. SASSA är Sydafrikas socialförsäkringsmyndighet, vars socialförsäkringar är den huvudsakliga inkomsten för 17 miljoner sydafrikaner. När en utredning fann att upphandlingen för utbetalningsleverantören varit korrupt beslutade domstolen att en ny upphandling skulle genomföras, något som SASSA inte lyckades med innan 1a april, då det nuvarande kontraktet gick ut. Under de senaste månader bubblade en konflikt upp mellan socialförsäkringsminister Dlamini (allierad med Zuma) och finansminister Gordhan, där Gordhan vägrade godkänna ett nytt kontrakt med den befintliga leverantören medan Dlamini inte ville presentera några andra alternativ. Första april närmade sig, och många fruktade att inga socialförsäkringar skulle betalas ut. I sista stund beslöt konstitutionsdomstolen den 17 mars att det nuvarande kontraktet skulle förlängas, dock utan höjda utbetalningar till leverantören samt att finansdepartementet skulle ha full insyn i företagets aktivitet. Beslutet sågs som ett stöd till Gordhan.

 

Efter att ha ridit ut ut SASSA-stormen utan att ha blivit avsatt kom en ny kris till Gordhan. De sydafrikanska storbankerna hade efter korruptionsmisstankar fryst tillgångarna för Oakbay genom att stänga ner deras konton. Oakbay är ett investeringsbolag inom Guptakoncernen, ett indiskt familjeföretag med nära relationer till Zuma. Zuma krävde nu att Gordhan skulle se till att bankerna öppnade deras konton igen. Gordhan vägrade då han menade att han inte hade makt över bankerna, samtidigt som han själv tog fallet till domstol och anklagade Guptakoncernen för korruption. Under måndagen kallade Zuma tillbaka Gordhan från en arbetsresa till London, och spekulationer om en regeringsombildning inleddes. Mitt i veckan gick Ahmed Kathrada bort, och den ovan nämnda begravningen genomfördes på onsdagen. Under fredagen kom då beslutet att Gordhan fått sparken, påpassligt nog dagen innan det nya SASSA-kontraktet påbörjades.

 

Den officiella minnesstunden för Kathrada var planerad att genomföras samma dag som Gordhan avsattes, men sköts upp i sista stund. Därför valde SACP att tillsammans med Ahmed Kathrada Foundation och Nelson Mandela Foundation arrangera en egen minnesstund under lördagen. Gordhan var en av talarna, och uppmanade till ”massmobilisering” mot Zuma. Barbara Hogan, frihetskämpe och Kathradas fru, uppmanade Zuma att avgå.

 

Den interna kritiken mot Zuma är inte ny, men omfattningen är på en helt ny nivå. Framförallt kommer kritiken från det gamla gardet som varit aktiva under frihetskampen. SACP och COSATU, som tillsammans med ANC bildade trepartsalliansen, vilka tillsammans kämpade mot apartheid, har följt med. Konflikten har kretsat kring korruption och presidentens oförmåga att konsultera partiet. Samtidigt har konflikten även kommit att kretsa kring etnicitet, då Zuma, som själv är zulu, den största folkgruppen, anklagats för att rekrytera zulus till regeringspositioner. Samtidigt har identitetspolitik fått en framskjuten position, framförallt inom fraktioner i ANC:s ungdomsförbund, särskilt i debatten kring att ”ta tillbaka landet” som de vita minoriteten tagit från den svarta majoriteten.

 

I frihetskampen mot apartheid deltog inte bara ”Africans”, utan också ”Indians” och ”Coloureds” (och i liten utsträckning vita), vilket var kategorier som skapats av apartheidregimen. ANC definierade alla dessa grupper som ”Blacks”, och ville ena samtliga grupper i kampen, till skillnad från utbrytargruppen Pan African Congress (PAC), som menade att ”Africans” skulle föra sin egen kamp. Mandela prisas ofta för att ha enat Sydafrika, vilket inte bara syftar på att han skapade fred mellan den svarta och vita befolkningen, utan även mellan afrikanska grupper och övriga minoriteter.

 

Då Gordhan är och Kathrada var från den indiska minoriteten, har de också blivit frontfigurer för ett mångkulturellt ANC. Zuma, i kraft att vara zulu, har å sin sida anklagats för att ha glömt bort ANC:s mångkulturella arv.

 

Ett narrativ har nu byggts upp där rörelsen inom ANC mot Zuma framstår som de ädla kämparna mot den egoistiska makten. I kraft av att vara mot korruption, mångkulturella och samtidigt ha varit aktiva i frihetskampen har anti-Zumarörelsen blivit en perfekt storm. Inför den kommande veckan har oppositionspartiet Democratic Alliance lagt fram en misstroendeförklaring mot president Zuma och sagt att de kommer försöka övertyga ANC-ledamöter att stötta dem. Tidigare har liknande försök misslyckats, men avsättandet av Gordhan och Kathradas begravning kan ha varit droppen som fick bägaren att rinna över. Samtidigt närmar sig kongressen i december där en ny ANC-ledare ska väljas. Efter de två senaste kongresserna 2007 och 2012 har nya partier brutit sig ut. Oavsett vilken falang som vinner partiledarposten frågar sig många om ANC kommer kunna vara intakt efter nästa kongress, eller om ännu ett utbrytarparti kommer bildas.

 

Gustav Björklund Larsen

Gustav Björklund Larsen är praktikant för Palmecentret och medlem i LSSK. Under våren arbetar han för Palmecentrets sydafrikanska partnerorganisation ETU och kommer regelbundet skriva artiklar för Libertas

 

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *