Att klass inte handlar om inkomst är förstås en väldigt bekväm utgångspunkt eftersom man då inte tvingas diskutera på fördelningspolitik som ett viktigt sätt att minska klassklyftor. Lena Andersson anser istället att bildning och förkovran är befrielsen [i bestämd form singular!] oavsett vad man förtjänar sitt levebröd på.