Jeremy Corbyn vann inte. Men han visade något viktigt – att alla självutnämnda sosseorakel kanske inte är så mycket mer än nakna kejsare.

Hur många gånger har det inte sagts att Corbyn är inkapabel att vinna val? Jag har hört det från EU-parlamentariker, från ledarskribenter och från självgoda partikamrater i största allmänhet. Domen mot Corbyn har varit hård, långt innan de brittiska väljarna hade fått säga sitt. Han har dömts ut som en okunnig vänsterextremist, trots att han har suttit i det brittiska parlamentet sedan 1983. Till och med svensk vänstermedia har avfärdat honom som en valförlusternas kusk. Utöver det smaklöst illojala i detta, måste det bero på någon sorts självförtroendekris vad gäller politiken vi borde stå för.

Nej, Corbyn vann inte. Men det gjorde inte heller May. Labour och Corbyn var inte så menlösa som högern förmodade. Theresa May utlyste nyval i en situation då Labour var i uppenbart underläge. Hennes analys var fel. Förmodligen delvis på grund av de vedervärdiga terrorattentat som drabbade Storbritannien under valrörelsen. Men även tack vare Labours fokus på välfärd och sammanhållning. Hon underskattade Labours folkrörelse. Efter högmod kommer fall. Labour bedrev en stark, ideologisk och folkligt förankrad valkampanj som på allvar utmanade den sedan länge sittande majoriteten.

Men vad betyder alla drev mot Corbyn? Vad innebär de i längden? Vad skickar de för signaler? Jo, att visioner är kriminella. Låt mig citera Bodil Malmsten, som för några år sedan kommenterade ett franskt inrikespolitiskt drev:

 

Lionel Jospin har avslöjats som före detta trotskist. Det fyller tidningarna i Finistère och rikspressen, den socialdemokratiske Jospin har i sin ungdom varit med i en politisk förening baserad på Leon Trotskijs idéer.

Avslöjats.

Det värsta brott en socialdemokratisk politiker i dag kan bli anklagad för är att någon gång ha trott på någonting.

Låt mig slippa att ställa den retoriska frågan huruvida vi vinner nya medlemmar och väljare till vårt parti genom att bannlysa nytänkande och ideologisk nyfikenhet. Men det är skamligt att vi i dag avfärdar drömmar om ett annat samhälle som ”ovalbart”. Det är skamligt att vi inom socialdemokratin, en rörelse som för inte så länge sedan arbetade för ett verkligt systemskifte, en ny värld, har funnit sig i att babysäkra (Nordea-säkra) vårt forna folkhem genom att fila bort den progressiva ekonomiska politikens vassa hörn på soffbordet. Det vore ju tråkigt om någon bank-vd slog sig och började grina.

De socialdemokratiska partierna kan ha förlorat sin själ. Men det har inte socialdemokratin. Jeremy Corbyn förlorade valet men han vann tillbaka socialdemokratin.

Ludvig Fahlvik

Libertas chefredaktör