Designens ideologi och ideologins design

moskvaEn av Stalins sju systrar; Жилой дом на Кудринской площади, Kudrinskaya. Ritad av Mikhail Posokhin och Ashot Mndoyants.

 

Modernismens etiska och estetiska program, där formens praktiska funktion alltid måste styra det estetiska och sociala, var inte enbart estetik utan även en sorts social ingenjörskonst. Form skulle domineras av funktion. En varas design skulle inte skvallra om mer än dess rena bruksvärde. Varors förmåga att med sin enbara design locka till habegär och köp, utan att erbjuda något egentligt bruksvärde, avfärdade den svenska modernismens chefsideolog Gregor Paulsson som ”estetisk prostitution”. Arkitekten Adolf Loos slog fast att ”ornament är kriminellt” och Le Corbusier förkastar dekoration som bondtölpigt. Motpolen var folk- och allmogekonstens horror vacui, en skräck för tomrum, som tog sig uttryck i rika dekorationer vilket kan uppfattas som plottrig. Men framför allt var det borgerliga samhällets överdekorerade salonger av plysch, tofsar och snidade stolsben modernismens fiende. Man kan betrakta modernismen som en förlängning av en sorts jordisk reformation – inom den lutheranskt präglade traditionen har det avskalade, symmetriska och svala ofta sammankopplats med god smak, medan det färgglada och asymmetriska beskrivits som primitivt och vulgärt.

 

le corbusier

Le Corbusier målar naken.

 

 

Med ”estetisk prostitution” syftade Paulsson på varor som väckte köplust enbart med sitt yttre – han kritiserade alltså industrialismens varuestetik. I stället för en ekonomi som förledde konsumenterna att köpa en massa skräp ville Paulsson ta konstnärerna till industrin för en hållbar och estetiskt och socialt kvalitativ produktion. I acceptera från 1931 skriver Paulsson tillsammans med Sven Markelius, Uno Åhrén, Gunnar Asplund, Eskil Sundahl och Wolter Gahn:

 

Det som industrialismen framtvingar, som köps för att det är billigt eller för att bräcka fru Andersson. Det är framför allt annat pretentiöst och vulgärt. Då det fyller nio tiondelar av marknaden, är för närvarande de flesta hem pretentiösa och vulgära. Kampen mot detta bohag är huvudfronten.

 

designteoretikern Linda Rampell skriver 2013 att ”[d]esign är ett kapitalistiskt fenomen: en stol är aldrig bara en stol, utan en vara, som i en kapitalistisk process gör bruksvärdet till ett bytesvärde, vilket med allsköns försäljningsargument, varav varumärket är ett, har till syfte att inbringa mervärde.” Det var just detta varufetischistiska elände som modernisterna ville bort ifrån.

 

Modernismen har ett dödsdatum. Åtminstone enligt skribenten Charles Jencks. Den dog den 15 juli 1972 i S:t Louis, Missouri, USA. Vad Jencks syftar på är rivningen av bostadskomplexet Pruitt-Igoe. Och vad återstår efter denna modernismens kollaps? En estetikens ideologiska öken, där allt är lika mycket värt, där ingen kan bedöma vad bra design är, där varje anspråk på att upprätta någon sorts kvalitetsskala avfärdas som snobbism eller förmynderi. I dag dominerar i stället, med Linda Rampells ord, ”mäklarestetiken i bostadsannonserna med designade lägenheter, expanderade begär efter ett nytt, mer fullkomligt liv uppfläkt i vidvinkel” som bidrar “till att göra heminredning till en sport i en näringslivsgren. Livet blev till låns och en nyrenoverad konsument gick på promenad med hundarna Rut och Rot”.

 

pruitt-igoe demolition

Pruitt-Igoe rivs, 1972.

 

En banal strategi för att avfärda modernismen är dess förmodade koppling till Sovjetunionen. Det är obildat och ohederligt. Inte minst för att Sovjetunionen aldrig präglats av en enhetlig estetisk doktrin. I början, under och strax efter revolutionen, var den ryska futurismen stark. Det var en futurism som var mycket mer politiskt sympatisk än den italienska parallellen. Medan Marinetti i Italien förespråkade krig och fascism, var den ryska futurismen socialistisk och feministisk. Både den italienska och den ryska futurismen ville ett nytt samhälle – men den ryska drömde nytt och fritt, utan att hänfalla åt gammalt manssamhälleligt trams. I Ryssland beslutade bolsjevikerna sedermera att modernismen är allt för svårförstådd för de breda massorna. I stället skulle ett enkelt bild- och formspråk förmedla det nya samhällets budord. Stalinismens arkitektur var monumental och tung, i motsats till futurismens lätta och dynamiska former. Stalin företrädde en klassicerande arkitektur, monumentala byggnader, för att befästa sitt imperiums makt. Hans sju systrar, sju skyskrapor med imponerande visuell retorik, står kvar som monument över hans envälde. Stalins formspråk begravdes emellertid tillsammans med honom.

 

1954 kom Nikita Chrusjtjovs dekret om ”Industrialiseringen av byggandet” och ”Emot arkitektonisk excess”. Släktskapet med Loos och Le Corbusiers ideologi är uppenbart. Denna nya satsning var en reaktion på stalinismens pompösa och väldekorerade klassicerande arkitektur. Nu skulle arkitekturen i Sovjet vara enkel, massproducerad, avskalad – och planerad. Sovjetunionen var ett land där man senare skulle försöka att vända floder, så ambitionerna var allt annat än blygsamma. Václav Havel konstaterade att

 

Det skulle vara till fenomenal fördel för ett centralplanerat produktionssystem, om bara en typ av förfabrikerad panel konstruerades, av vilka en typ av lägenhetsfastigheter konstruerades; dessa byggnader skulle i sin tur installeras med en enda typ av dörr, dörrhandtag, fönster, toalett, handfat och så vidare, och tillsammans skulle allt detta utgöra en enhetlig bostadssatsning, med små lokala justeringar, med hänsyn till jordens beklagligt nog oregelbundna yta.

 

Ett av Sovjetunionens mest humana projekt var just upprättandet av anständiga bostäder, vilka subventionerades så hårt att boendet i stort sett var gratis. Hyrorna i statligt eller kooperativt ägda fastigheter låg på mellan 3 och 5 procent av inkomsten. Bostadskomplexen började byggas en masse under 1950-talets senare hälft, och de var enorma. De kom att kallas микрорайон, mikrorayon, bokstavligen ”mikroregion”. En storskalig lösning på ett storskaligt problem – bostadssituationen i imperiet. Koncepten är besläktade med våra svenska ABC-städer (ABC står för arbete, bostad, centrum) som byggdes under folkhemstiden i framför allt Stockholms ytterstadsområden. I varje mikrorayon byggdes förutom bostäder skolor, butiker, biografer, sporthallar och så vidare. Meningen var att förse befolkningen med hela centra där vardagslivet kunde levas fullt ut. Samtliga av dessa distrikt existerar fortfarande. Inget har rivits.
mikrorayon

Mikrorayon.

 

Efterkrigstidens Marshallplan, vilken sjösattes 1947, ämnade öka USA:s inflytande över Europa genom ekonomiska bidrag till en hårt ansatt kontinent. De amerikanska ekonomiska bidragen var villkorade. I Frankrike fick biograferna visa inhemskt producerade filmer endast 13 veckor per år. Så säkrade USA sin kulturella hegemoni via Hollywood.  Amerikansk avantgardistisk samtidskonst exporterades till Europa och lanserades som den fria världens formspråk, i motsats till Sovjetunionens socialistiska realism. I synnerhet abstrakt expressionism blev ett amerikanskt politiskt verktyg i en kulturimperialistisk kamp. Den abstrakta expressionismens förmenta individualism framställdes av det amerikanska etablissemanget som en motpol till de kollektivistiska idéerna hos socialrealismen. Det amerikanska MoMA (Museum of Modern Art) ordnade turnerande konstutställningar med CIA-pengar. Att den abstrakta expressionismens företrädare, som Jackson Pollock, arbetade i en kollektivistisk tradition och inspirerades av bland andra socialisten Diego Rivera spelade mindre roll för de politiska intressena bakom denna kampanj.

 

Konst, arkitektur och stadsplanering är bland det absolut mest politiska man kan ägna sig åt. Därför är det inte så märkligt att dessa frågor alls inte lyfts i samtidens politiska samtal eller debatt. Det mest politiska ska man helst inte tala om – det är det för givet tagna som är det mest politiska. Tystnad är mycket mer inflytelserik än plakat, skrik och skrän.

 

Ludvig Fahlvik

Konstvetare, bildpedagog, Libertas chefredaktör

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *