Studenter är också människor, men när ska alla andra och även socialdemokratin förstå det?
På bilden: Lukas Kraft och Julia Bergh från Demos, S-studenter i Växjö under första maj 2014.
28 000 studenter i Sverige står helt utan sjukförsäkring, det visar siffror som Sveriges Förenade Studentkårer nyligen tagit fram. Alla dessa studenter får inte sjukförsäkring för att de inte tar studielån. Hur många vet om att det är så? Troligtvis nästan ingen av dessa 28 000 människor, knappt heller alla andra människor, vare sig de är studenter eller inte. Jag är inte helt säker på att CSN eller Försäkringskassan är helt medvetna om detta heller. Sjukförsäkringen är ännu ett exempel på att man i Sverige inte betraktar studenter som människor.
Studenter har nästan inga rättigheter när det kommer till sociala skyddsnät. Studenter kan inte sjukskriva sig på deltid, de rehabiliteras inte till studier utan till arbete, de har 30 dagars karenstid och de får som nämnt ingen sjukförsäkring om de inte tar studielån. Trots att studier räknas som heltidssyssla och i mångt och mycket motsvarar ett förvärvsarbete så saknar studenter helt skyddsnät. Förr hade studenter rätt till A-kassa under sin studietid, detta tyckte dåvarande regering var helt bisarrt så de tog bort rätten till A-kassa 2010.
Idag fastnar studenter i en krånglig byråkrati som inte ens läkaren som sjukskriver dig eller handläggarna på CSN eller Försäkringskassan alltid vet om. De antar att samma rättigheter gäller för studenter som för andra vuxna människor i Sverige eller så blir studenter helt utan sjukförsäkring trots att de har rätt till den (eller ja, om de tar studielån). Hur kan vi ha ett regelverk som är så svårt att förstå och så dåligt förankrat?
Studenter är också människor och även studenter kan råka ut för sjukdomar, både kortvariga som långvariga och mer eller mindre allvarligt sjuka. Kroppen utvecklar inte helt plötsligt ett superimmunsystem, självläkning, superstarka ben som håller frakturer borta eller andra superkrafter, men det tycks troligen våra politiker tro. Men studenter blir sjuka. De bryter ben, blir deprimerade, bränner ut sig, får cancer och andra sjukdomar som gör att man inte kan fortsätta sina studier för stunden. För många studenter kan en långvarig sjukdom innebära slutet på utbildningen och kanske rent av ett förstört liv då man inte har ett skyddsnät som fångar upp den drabbade.
Vi inom socialdemokraterna pratar hela tiden om sociala skyddsnät och hur viktiga de är för att människor ska ha ett bra välmående men också för att vårt samhälle ska fungera och för att välfärden ska vara framgångsrik. Ingen tjänar på att en student blir sjuk och inte kan återvända till sina studier och sen vidare in i arbetslivet. Den drabbade studenten kanske kostar samhället några tusenlappar om året men i kontrast till den skatt som studenten senare kommer betala när hen kommit in i arbetslivet och den kunskap hen bidrar med är helt ovärderlig och det måste få kosta.
Men det är något i arbetarrörelsen som är problematiskt. Vi pratar som sagt hela tiden om skyddsnät, men bara för arbetstagare. Det är liksom inte intressant att prata om studenter för de anses vara i ett mellanläge som är kortvarigt och som man inte behöver lägga energi på. Men det krävs energi och mycket politisk vilja, sen när blev det okej för socialdemokratin att lämna någon efter? Även socialdemokratin måste förstå att studenter och är människor! Vi är en solidarisk rörelse som värnar om allas välmående och ett samhälle där vi hjälper till tillsammans, så varför bryr vi oss inte mer om studenter? I debatten får vi plats om det inte finns något annat att prata om, och knappt ens då. Socialdemokratin måste skärpa sig för att jag är trött på att studentgruppen sätts åt sidan och inte får utrymme i vår politik. Genom att bortse från studenters rättigheter så skadar vi samhället på sikt då vi tappar människor på vägen. Ska det verkligen vara så?
Emma Nilsson
Libertas
