Idag är det 2 april, studenternas dag. En dag instiftad av Sveriges Förenade Studentkårer för att ägna en extra tanke åt utbildning och vad som kan bli bättre. För några veckor sedan släppte Universitetskanslersämbetet en statistisk analys över läget och utvecklingen av antalet anslagsfinansierade helårsstudenter inom den svenska högskolan. Den visar på att det senaste året har skett en betydande minskning på 11 700 helårsstudenter från förra året. Den utveckling som UK-ämbetet beskriver i sin analys pekar dessutom på en fortsatt negativ utveckling och indragningar av utbildningsanslagen. Dessutom skär regeringen ned på gymnasieskolan, 675 miljoner kronor under 2012 och ytterligare med 1,4 miljarder under 2014. Denna utveckling är ytterst beklaglig, och rimmar väldigt illa med visionen om Sverige som kunskapsnation.
Regeringen har länge nu marknadsfört sig med parollen ”Vi tar ansvar för Sveriges ekonomi”, som att de gör smarta och ansvarsfulla investeringar i framtiden. Ett exempel på ”en ansvarsfull investering för framtiden” är den sänkta krogmomsen, som enligt den SOU som gjordes skulle kosta 5,4 miljarder och skapa knappt 6 000 jobb. Detta har inte realiserats, och det har varit en dyr och kostsam reform. Hade de 5,4 miljarder kronorna istället investerats i utbildningssektorn hade vi kunnat få ett toppuniversitet i storleksordningen de som finns i Uppsala, Stockholm, Lund eller Göteborg. Dessa universitet har ca 5 500 – 7 000 anställda, direkta jobb, och med ytterligare drygt 45 000 helårsstudenter många fler jobb i framtiden som hade kunnat minska miss-match-problematiken på arbetsmarknaden. Skrämmande att tänka på är också att dessa 5,4 miljarderna täcker ca 10 800 årslöner till lärare i grundskolan.
Uppenbart är att utbildning utvidgar möjligheterna för individen på arbetsmarknaden, och därmed också individens frihet. Det står också klart att ekonomin blir alltmer kunskapsintensiv. Globaliseringen och den växande betydelsen av kunskap gör att utbildningens roll i framtiden kommer ännu viktigare. Effekter av en alltmer föränderlig arbetsmarknad, där allt färre har samma jobb hela livet, leder till större behov av vidareutbildning och kompetensutveckling och ett större livslångt lärande. Men utbildning är också ett självändamål i den mån det är bildande och personlighetsutvecklande. Friheten att få följa sin nyfikenhet och utveckla sig själv på det viset är något fundamentalt värdefullt för människan. Därför är det katastrof att vår utbildningsminister Jan Björklund sakta men säkert nedmonterar den svenska högskolan som Socialdemokratin så effektivt byggt upp.
Kunskapssamhällets framväxt riskerar att leda till sociala ojämlikheter om högre utbildning blir en elitistisk exklusivitet. I Sverige råder fortfarande en stark social snedrekrytering till den högre utbildningen, det har både SCB och UK-ämbetet visat med tydliga siffror. De synliggör en stor skillnad i övergång till högskolestudier beroende på om föräldrarna saknar gymnasieutbildning och om någon av föräldrarna har en forskarutbildning. Den sociala snedrekryteringen riskerar bli än större när utbildningsplatserna minskar. För att ge en reell möjlighet till högskoleutbildning oavsett social bakgrund och hemstad så har utbyggnaden av högskolan varit en mycket viktig del. Dessutom har utbyggnaden haft en stor regionalpolitisk betydelse. Genom högskolorna har regioner utvecklats och gjorts mer attraktiva att leva och arbeta i. En viktig fråga för svenska företag är tillgång till forskning, kompetensförsörjning och kontinuerlig kompetensutveckling, inte minst för de med produktion lokaliserad utanför storstadsregionerna. Därför är det en extra tråkig läsning i UK-ämbetet analys när de slår fast att t.ex. Högskolan Dalarna drabbats av den största minskningen om 934 helårsstudenter, eller att Blekinge tekniska högskola minskat mest relativt sett nämligen 15 % (645 helårsstudenter). Andra lärosäten som drabbats med stora minskningar är Södertörns högskola med en minskning på 901 helårsstudenter, och Umeå universitet med 789 färre helårsstudenter.
Eftersom utbildning är en kollektiv nyttighet såväl som en individuell rättighet faller det på samhället att garantera utbildningens tillgänglighet, kvalitet och neutrala hållning. Det uppenbara samhällsintresset av en tillväxande akademi styrks vidare av dess tillväxtgenererande effekter. I den bemärkelsen utgör investeringar i högre utbildning också investeringar i våra gemensamma intressen. Detta motiverar en omfattande statlig finansiering med våra gemensamma skattemedel. Dessutom är investeringar i högre utbildning självfinansierande då direkt avkastning till skattebetalarna genereras i form av skatteintäkter och sociala insatser från de som genomgått högre utbildning.
I UK-ämbetets analys framgår att studentvolymen troligtvis kommer fortsätta minska de kommande åren i och med minskade takbelopp till lärosätena. Takbeloppet är den ersättning lärosätet maximalt kan få för de studenter som utexamineras, med andra ord direkt styr antalet studenter på utbildningen. Dessutom visar rapporter på en allvarlig resursurholkning av den svenska högskolan vilket lett till stora kvalitetsbrister så som mindre undervisningstid per vecka för varje student, större undervisningsgrupper vilket i sin tur leder till ökad stress för undervisande personal, mindre tid för lärarnas för- och efterarbete, universitetslärare arbetar obetald övertid eller försummar sin forskning. Detta är en allvarlig utveckling som måste åtgärdas genom ordentliga satsningar till utbildningssystemet. Tyvärr är detta något vår utbildningsminister helt klart inte håller med om, och det är inte hållbart i längden med en utbildningsminister som jämrar sig över att ”alla inte kan bli akademiker”. Det är en mycket nedlåtande syn på medmänniskan och låga ambitioner för Sverige. Dessutom rimmar det väldigt illa när Björklund pratar om att Sverige ska vara en kunskapsnation i världsklass.
I oktober förra året gav regeringen i uppdrag till myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser att, efter samråd med Tillväxtverket och Konkurrensverket, följa effekterna av den sänkta krogmomsen. Det ska bli spännande att se vad en sådan utredning kommer fram till. Hur många jobb lyckades ”det nya arbetarpartiet” med Borg och Reinfeldt skapa med den sänkta restaurangmomsen? Idag är ”Studenternas dag” och det är svårt att inte fundera på varför dessa resurser inte användes mer ansvarsfullt, varför de inte investerades långsiktigt på utbildning. En bra utbildning ger inte bara en möjlighet till jobb. Utbildning och bildning är också en process som utvecklar individer. Det är genom bildning som en individ kan utvecklas från att vara en kugge i ett samhällsmaskineri till att bli en medveten del av samhället, med möjlighet att förändra det. Därför är utbildning viktigt, och därför är det ansvarsfulla investeringar att satsa samhällets resurser på utbildning.
Jesper Blomqvist, GSHF
Libertas redaktion,
högskolepolitisk ansvarig i SSU Göteborg
samt många års erfarenhet av studentkårsengagemang
