Vi betraktar samtiden med ögon av hopplöshet. Eftervärlden dånar när Åkesson-eran nu är ett faktum. Vi är många som ser på med rädsla. Rädsla som fyller ett tomrum, rädsla som tystar och rädsla som gör drömmar till förlegade minnen. Kvinnan som ser sina kroppsliga rättigheter hotas, barnen med utrikesbakgrund som nu ser rasismen normaliseras och arbetaren som ser sitt hushåll bli ett byte för kapitalägarna. Historiskt sett har socialdemokratin förlorat många av sina positioner i samhället som i sin tur bytts ut med fundamentalistisk individualism, främlingsfientlighet, queerhat, kvinnofientlighet och nya kapitalistiska strukturer.
Historien upprepar sig. De så kallade liberalerna av vår tid såg sin position hotas och gjorde det dem alltid gör. Vänder sig åt fascisterna. Borgerligheten gör det de alltid gör under en ideologisk kris. De blir en del av den gråa massan under den bruna fanan. Ännu en gång kommer vi påminnas om vad vi kan förlora när antidemokratiska krafter får grepp om samhället. Ingen kommer lämnas opåverkad. Men vem påverkas för det bättre? När det borgerliga maktövertaget nu påvisas vara ett faktum, flyttade kapitalet fram sina positioner. Välfärdsoligarkerna tjänade dagen efter valet på öppningen av börsen miljontals kronor när spekulationerna sköt mot höjden. Över 289 valkandidater har gett uttryck för nazism och rasism. Hela 214 av dessa står på Sverigedemokraternas listor. Flera borgerliga politiker har ett innehav inom den privata sektorn som avgör politiken dem driver. Liberalernas partiledare, Johan Pehrson, är ett sådant exempel. Även självaste Jimmie Åkessons parti har deltagit på många lyxmiddagar, whiskyprovningar och åtnjutit helger på lyxhotell i utbyte för lite spökskrivningar av riksdagsmotioner från näringslivet. Vad vi ser är inte enbart en strömning åt en konservativ samhällsomdaning, utan också korruption ta plats i demokratins hjärta.
Som liten växte jag upp i den lilla bruksorten Forshaga. Att vara den enda med utländsk bakgrund i de allra flesta situationerna har satt sina spår och även så för många andra som mig. Rasism för mig har aldrig varit en fråga om att den ökar eller minskar, utan vilken form den realiserar. Omständigheterna i fråga om ekonomi och sociala förhållanden är vad som gör rasismen varierande utifrån en finit mängd tendenser. Forshaga kanske aldrig hade några ‘utsatta områden’ eller utbredd fattigdom. Men det var tydligt att den enda vägen till framgång för någon som mig var ut i den vita världen. Din identitet är ständigt kritiserad, förlöjligad och avhumaniserad. På samma sätt som kvinnan måste finna framgång utifrån mannens spelregler och arbetaren som måste genomgå kapitalisternas önskningar. Detta är realiteten av klassamhället. Detta är borgerlighetens påfund för att spräcka den egentliga klassalliansen mellan människor.
Att behöva växa upp med personer dra nytta av rasistiska strukturer för att stärka sig själva är en sak. Men att behöva se sådant beteende rättfärdigas genom våra politiker är lite svårare att beskriva. Efter att få träffa hundratals ungdomar under denna valrörelse med liknande bakgrund som mig gör det tydligt för mig att vi inte är på väg mot något ljus i slutet av tunneln. Det är ungdomar som ser rasismen inte längre vara en del av sin vardag, utan istället är deras vardag. Som alltid måste vi betrakta oss själva utifrån det förtryckande samhället. Klassamhället. När politiker tävlar om vem som kan vara den mest rumsrena rasisten, vem som tillfredsställer de vita kragarna mest och vem som är mest macho, då är vi inte långt ifrån fascismen.
Men vi är lyckosamma att du tror på en dröm. Du räknar liv i alla dina handlingar när varje kastad sten vilar vid dina fötter. Du ser de sköra och sörjer. Du ber om att en dag vara stark. Vi, tillsammans, kämpar för våra rättigheter, även om vi har fel. Vi bildades av dem utan pengar, utan makt och utan förbindelser. Vi bildades av dem med en dröm om att demokratin inte bara är för dem mäktiga.
Kvinnorna som tog kampen mot patriarkatet, HBTQ-personerna som kämpade emot samhällets queerhat och arbetarna som spräckte hungerns bojor. Vi kämpar inte enbart för oss själva, men också hela människosläktets frigörelse. Drömmarna är av verklighetens frid. Blås ånga i ansiktet av odjuret. Styrkan i dig sätter leende på den utan en röst. Vi bär i våra händer på en ny värld. Kommer du kämpa? Eller kommer du falla?
Stå enade. Du behövs. Nu mer än någonsin.
Chadi Toprak
Libertas Redaktion
