Vid tiden jag skriver detta så kvarstår det 7 år, 204 dagar, 6 timmar, 31 minuter och 2 sekunder till en avgörande händelse. Det kvarstår bara några ynka år kvar till att vi når en global uppvärmning på 1.5°C. Än så länge känns det väl bara som en siffra. Jag har inga bilder eller filmer att visa dig om dess relevans. Jag har inga vittnen att ge dig. Men det finns forskning. Uttorkade vattenkällor, krig över bördig mark, förintelse av jordbruk, massvält, radikal fattigdom och ökade flyktingströmmar. Detta väntar bortom horisonten. Ljuset från andra sidan tunneln är inget mer än ett tåg på väg åt andra hållet.

I en fjärrans bortgången tid kunde en bevittna ett Mexico City byggt angränsande till en massiv sjö. År 1934 byggdes en gigantisk damm över denna sjö för att tillgodose diverse byggnadsprojekt. Idag är staden ett hem för cirka 10 miljoner människor med en brådskande vattenkris. Liknande exempel är Kapstaden som 2017 upplevde vattenbrist. Följande år påbörjades en nedräkning till dag noll. Dagen då staden helt skulle få slut på vatten och stänga alla kranar. Men tack vare en stark respons av folket och ransonering av vatten så halverades konsumtionen vilket gjorde att starka regnfall kunde öka mängden av vattenkällor. Resultatet var att dag noll inte längre var ett hot. Dock är dessa akuta åtgärder otillräckliga framöver. 

Knappast är det så att vi går i rätt riktning. Enligt FN bor idag 2.3 miljarder människor i länder med vattenbrist, varav 733 miljoner bor i länder med kritisk vattenbrist. 3.2 miljarder bor inom jordbruksområden i länder med hög till väldigt hög vattenbrist. Två tredjedelar av världens population upplever vattenbrist åtminstone en månad om året. Vid år 2030 kan uppemot 700 miljoner människor komma att bli fördrivna av intensiva vattenbrist. Vid år 2050 kan mer än halva jorden leva i områden med potentiell vattenbrist minst en månad om året. 

Dominoeffekten av detta kommer vara förödande. Jordbruk kommer fallera då odlingar inte kan bevattnas och boskapsdjur dör av törst. Matbrist leder till uppror inom samhällen och stater måste börja leta utanför sina gränser efter vattenkällor. Vattenkrig har förekommit inom vår livstid, dock småskaliga. Om en snar framtid kommer dessa krig bli livsavgörande för oss alla. Hur länge kan vi då vänta på att våra beslutsfattare ska göra rätt val? Att marknaden kommer med nya innovationer? Att människan omvandlar sina konsumtionsval?

Det finns vissa särskilda sektorer som bidrar lite extra till klimatförändringarna. Den absolut största är köttindustrin och djurhållning. För varje kilogram av nötkött så brukas cirka 15 000 liter vatten. Och på enbart 6000 kvadratmeter kan ynka 170 kilo kött produceras medan samma area med grönsaksodlingar kan skapa 17 000 kilo grönsaker. För grönsaksodlingar så behövs enbart cirka 1 liter vatten per kvadratmeter, även om det också är stora mängder. Trots detta så talar Jordbruksverket och Lantbrukarnas Riksförbund om hur duktiga Sverige är med sitt jordbruk (djurhållningen inkluderad) där vi endast använder tre procent av allt vatten i Sverige. 

Samtidigt talar Naturskyddsföreningen om hur den biologiska mångfalden förstörs, jordbruket blir allt mer enformig och specialiserad, mer globalt orienterad och mer anpassad efter djurhållning. Skog huggs ner i masstal för att göra plats åt fler boskap, extrema mängder djurfoder importeras från exempelvis Brasilien där regnskogen huggs ner för att göra plats åt fler sojaodlingar, och hela 70 procent av Sveriges odlingar är till för djurfoder. När det gäller grönsaksodling har vi nästan gett upp där vissa regioner enbart producerar spannmål. Så när Arla säger att de har en “netto noll klimatavtryck” mjölk, kom ihåg att det är inget annat än vedervärdiga lögner. 

I skrivande stund återstår 7 år, 204 dagar, 3 timmar, 7 minuter och 39 sekunder. Det finns knappt någon tid kvar för att kunna vänta på något långsamt systemskifte. Vi begär de mest resurskrävande produkterna, omproducerar samma prylar varje år och låtsas som att det var något nytt samt innovativt, och slänger ifrån oss allt ansvar genom att placera allt vårt avfall i den Globala Södern (i princip utvecklingsländer). Vi måste djupdyka in i ett systemskifte. Hade vi börjat för 20 år sedan så hade övergången inte varit märkbar. Men nu står vi här och klockan tickar.

Chadi Toprak

Libertas redaktion